Jag är så sjukt trött på kvällarna att jag i princip går och lägger mig samtidigt som Ante vid åttatiden. Jag slutar 15.15 men går aldrig hem innan 16 så jag har skrapat ihop en del flex. Min introduktion är slut och jag har varit ensam chef ett par morgonar. Dessutom har bemanningsassistenten varit sjuk så det har varit ett par galna dagar. 

OBS nedan är två inlägg som kommer i "fel" ordning. 

20.30 är tiden jag stämplade in i sängen igår. Ante med. Det gick bara inte längre. Jag har varit så galet trött på kvällarna att jag knappt har vetat mitt namn. Vi hade grannarna över ett par timmar också så det bidrog väl till tröttheten men i framtiden så känns det omöjligt att jag ska palla fredagar med utomfamiljärt sällskap. 

Det har gått bättre och bättre på jobbet. De tre första dagarna skolades jag in på både chefsjobbb och platschefsjobb men det blev för rörligt och för mycket så jag fokuserade på enbart  platschefsjobbet och då har det gått mycket bättre. 

Nu är jag ny på jobbet igen och jag har varit så sjukt slut. Det är rätt mycket att ta in, dels personalärenden, dels ha koll på platsläget, bemanning och sen allt runt om som anställningar och fakturor. Men det är kul! 

Nu är jag ny på jobbet igen och jag har varit så sjukt slut. Det är rätt mycket att ta in, dels personalärenden, dels ha koll på platsläget, bemanning och sen allt runt om som anställningar och fakturor. Men det är kul! 

Idag gjorde vi en spännande grej: vi åkte på turridning. Jag, som är lite rädd för hästar, har letat efter turer i nån månad för jag tänker att det kunde vara nåt för mig. Har hört om så många som blivit hästfrälsta på sena dar. Att få komma ut i naturen på ett annorlunda sätt. Så på nyår frågade Annelie om vi var sugna för att hennes vän ordnade en sån tur just idag. Niklas är ju en hästpojke så han ville gärna med. 

När vi kom dit fick vi gå in i ett varsitt bås och borsta hästarna. Det var skitläskigt för en sån rädd människa som mig. Sen fick vi hjälpa till att sadla hästen. Och ta med hästen in i ladan där vi fick en supersnabb instruktion om hur man rider och därefter fick vi rida runt i ladan. 

Grejen var att det var väldigt isigt och halt och jag kunde inte sluta tänka på vad som skulle hända om hästen halkade. Desssutom var jag hela tiden så osäker på hur jag skulle hålla tömmen och hur "hårt". Så min häst blängde på mig. Ridläraren red längst fram och jag var nästan längst fram så jag kunde inte fråga. 

Vet ni vad som hände sen? Jo vi fick förbi ett hus där de "plogade" en grund och min häst blev rädd, superrädd och skenade! Jag blev så rädd att den för det första skulle halka så jag skrek och skrek. De andra hästarna blev också oroliga av plogen men resten av ridgänget var mer vana så de klarade det bättre. 

Vi red lite inne i skogen och då var det rätt mysigt, där var det inte halt. På vägen hem blev hästarna också rädda för en katt men inget skenande då. 

Varför ska jag vara så rädd för allt? Men liksom hästar, de går inte att lita på känns det som? Eller kan man det? Jag är beredd att prova det där med hästar en gång till när det är barmark men nån hästfantast blir jag nog inte.

Igår åkte vi till Stockis. Vi valde mellan en massa olika saker men gratis är gött och vi är rätt panka så till slut valde vi två geatismuseum. Först gick vi till Historiska. Vi hade väl tänkt flanera där medan Stellan sov. Ha! Den jinxen. Han sov i 20 min MAX. Sen fick vi springa efter den lille som var överallt. Det gav inte Ante någon ro så detta museum som verkade rätt bra rusade vi genom. Sen traskade vi till gamla stan och gick på medeltidsmuseum - Stellan sov och vi kunde i lugn och ro strosa genom det museet. Varken jag eller Niklas hade varit där sen vi var i tioårsåldern och de hade byggt till en lite medeltidsstad som man kunde traska i. Ett mycket bra val!

Nyårsaftonen firade vi här hemma, precis som vi har gjort sen Ante föddes. Ingen av de andra (som vi firat nyår med de sista 7 åren) har barn och  då passar det bättre att vara här. Vi gör inga stora utsvävningar på menyn-samma som vi alltid haft. Hummer (gratinerad) till förrätt, oxfilé till varmrätt och créme brüle till efterrätt. Helt onödigt att ändra en vinnande strategi. Efter tolvslaget sätter vi på radion och lyssnar på kyrkoklockorna. Ante hade länge pratat om tolvslaget och fyrverkerierna men snubblade så på målsnöret 23.10 somnade han trots att han kämpade med att hålla sig vaken. 

På nyårsdagen tog vi oss ut till Pelleparken och tog sen en lunch på café Linné. Barnen var helt galna där inne. Stellan vägrade att sitta stilla och Ante var likadan. Den sistnämnde fångade mig på foto:

Spot on! Jag måste ha varit ett roligt sällskap hehe! Till mitt försvar hade jag gått upp 06.45 TROTS ATT DET INTE VAR MIN MORGON. Och hade gått och lagt mig efter 01. Största problemet med nyårsafton är just det, att man måste vara uppe till tolv och för mig som är kvällstrött så är det rätt kämpigt.