Det var trevligt i fredags på lillejulfirandet, jag orkade stanna ända till nio. Sen gick jag och Stellis hem och somnade direkt. Barnen höll sig ovanligt lugna, dom börjar bli äldre. De äldsta ungarna är 9 och Ante  är yngst. Ante hade sett fram emot firandet sen länge, han har en liten idol i form av två år äldre Ian och han har pratat om Ian varje dag de senaste två veckorna. Så han somnade sent dagen innan firandet då jag råkade nämna att lillejul inträffade följande dag. Han blev alldeles hispig och nattningen tog nästan 1,5 timmar. Sen vaknade han 7 i fredags och frågade om vi skulle gå på direkten. Som tur var ville hans kompis leka så att fredagen slapp bli ett enda långt tjatande om Ian och lillejul. När han sen träffade Ian var både han och Ian själv blyga i ett par timmar innan de vågade leka. Niklas hörde Ante utbringa en skål vid matbordet "hörni; skål!".