Eller okej, nu överdriver jag lite. Hela morgonen gick jag runt, i sjöljen och luktade. Jag tyckte verkligen att det luktade rök. Flera andra kom och luktade men kände inget så vi struntade i det, eller vi sa att vi skulle vara lite observanta. Jag har ganska bra luktsinne faktiskt, jag kan ofta gissa vad Niklas har ätit till lunch bara på hans andedräkt när han kommer hem från jobbet. Men det litade jag inte på igår, såklart.
Just när kvällspersonalen kommer så gick brandlarmet och fasen vad det lät. Vi fik alla lite småpanik och jag tänkte direkt på den underliga lukten i sjöljen och tog tag i brandsläckaren för att gå dit men hejdades av Sharok av nån anledning. Vid den tiden så var det lite rökigt där inne och ffa ästack lukten i näsan på oss. Vi tog de där åtgärdskorten och gjorde som man ska, ringa 112, möta upp brandkåren och släppa ut anhöriga och fundera över hur många patienter och personal som jobbade där. Faktiskt så hade vi ju redan tänkt lite på vad som skulle göras om det började brinna redan nån timme innan, då jag kände lukten och vi skojade lite om det där.
Och vi fick vänta säkert 10 min innan brandbilen kom och vi började faktiskt bli lite oroliga. En patient som var vaken, alltså inte nedsövd eller medvetslös, var helt kallsvettig och vi fick gå runt och sätta i öronproppar hos alla patienter för det är två larm som låter, en som låter lite som en 1800-talsklocka och sen ett mer modernt larm.
På våningen under oss håller de på att bygga så det är ju en byggarbetsplats där och vi var rädd att nåt hade hänt där men efter mycket om och men så såg brandmännen att spolon var problemet. Efter 30 min larm i öronen var jag helt slut sen. drog ut nån grej ur nåt och sen gick dom.
Bara tanken på hur obehagligt det vore om det brann, fy fasen. Men vi är riktigt glada över att få en ny spolon för den där har bara krånglat!
Fy vad läskigt, men bra jobbat!
SvaraRadera