På midsommar vaknade vi av en rejäl storm. Allt väder blir så mycket värre /bättre såhär nära kusten. Åskan här, den är inte att leka med. Jag minns en ggr som tolvåring när jag spenderade nåt dygn tillsammans med min faster och hennes man i deras kusthus och medan de var i Gävle på nåt besök började det åska och jäklar vad rådd jag var. Glasen klirrade och blixtrarna låg täta i närheten av de höga björkarna. Jag var så rädd att jag fick ligga och läsa nån Pippi Långstrump-bok som jag egentligen var alldeles för gammal för att läsa men då kändes det tryggt. Träden här är så höga och fritidshusen inte alltid jättestabila. 

Niklas, som hade somnat framför tv:n och vaknat hade kommit in till oss men Stellan hade snedkissat i sängen (aldrig hänt förut) så han hade fått somnat om i storhuset. Han hade också vaknat tidigt av stormen och kommunicerade med oss via babymonitorn, vi angav vad vi ville ha till frukost så var det lagat när vi kom in till storhuset. Sen firades midsommar som vanligt med lunch, lång väntan på majstångsfirande och sen väntan på middag. Ante och jag dansade nån enstaka dans och sen ville han gå ut och gå i skogen så jag och barnen gick en lång promenad längs havssidan. 

På kvällen hann vi med ett parti bönspel innan jag la mig vid elvatiden.