Det går framåt med motoriken här. Stellan har lärt sig att sitta. Eller ja, det hjälper onekligen till att vara lite rund om höften och ha ett par stadiga ben. Det är så skönt att kunna sätta ner honom men nu försöker Niklas drilla honom i att gå. Ånej, det får han icke! Det var sjukt jobbigt att ha en tiomånaders som kunde gå. Dom är som huvudlösa höns som sticker iväg på två sekunder.

 Och idag, efter att vi har tjatat på barnet i över ett halvår på att cykla så gjorde han det. Ante alltså. Jag fick muta med godis, hjälper ALLTID. Han och hans grannpolare Sixten (lika gammal) har kört runt på balanscyklar i en evighet och Ante har dessutom cyklat på cykel med stödhjul så teoretiskt sett tyckte vi föräldrar att det var dags. Men ungarna har vägrat. Tills idag, och då tog det tre varv runt gården och vips så kunde de bägge två cykla. Det är helt sjukt hur fort det går att lära sig när de har använt de där balanscyklarna.