Den där jinxen i slutet av vabruari borde aldrig ha uttalats. I lördags förra vecka vaknade Ante genom att spy och sen fortsatte en kräksjuka utan dess nåde. Ante har kräkts och kräkts så att han knappt kunde stå på benen till sist, det finns inte så stora energireserver på den där klena kroppen. När han väl blev fri från kräket så kom diarrèer och sen fler kräkningar. 

Stellan har klarat sig hittills och börjat med såna där mikrosmakportioner som efter några dagar har växt till iallafall en tesked, han är aptiten själv. "Sluta inte ge om barnet vill ha mer" sa BVC-sköterskan så nu kör vi i princip på det. Han skulle kunna äta hur mycket dom helst så vi får stoppa honom efter ett tag. 

Men det här med napp och nappflaska-våra barn är som ett par idioter när det kommer till att exempelvis dricka ur flaskan. 

När Ante väl hade blivit frisk så var det min tur och igår toppades detta med rätt hög feber. Så efter den här veckan med två barn hemma, stora tvätthögar, kräks, bajs och feber så är vi helt slut.