Vi har haft fullt upp i dagarna. I tisdags var vi och åt lunch hos familjen Åkerstrands, sen åkte vi förbi Niklas jobb och hälsade på. Han skulle säga upp sig då han har fått ett nytt jobb. Vi fikade med hans kollegor medan han snackade med sin chef, de var trevliga och lät Ante kopiera sig själv (jättecoola bilder btw). Dagen efter åkte vi, tillsammans med Niklas fd kollega och hennes familj, till Skansen. Det är banne mig mysigare att åka dit på vintern, det är eg bara björnarna som ju går i ide. Det gick smidigt, Stellis älskar att sova i vagnen och sov sig igenom hela resan förutom några amningar lite här och var. Vi har också hunnit med lite lek med kusinerna och idag var kusinerna, farmor, Veronika, Ante och Niklas på Fyrishov medan jag och Stellan kollade lite på mellandagsrean. Köpte ett par tröjor och möblerade om Antes rum. Nu när jag är så mycket hemma får jag såna behov av att göra om, möblera om eller tapetsera om. Om ingen lämplig fyra kommer ut på marknaden kommande halvår så kommer vi byta rum så att barnen tar vårt och vi det lilla sovrummet. Vi hade ju lite otur i år, efter att ha väntat tre år på att en fyra på vår gård ska komma ut på marknaden så kom det nu TRE fyror samtidigt men såklart hade samtliga fyror inflyttningsdatum samma vecka som Stellans beräknade ankomst. Dyra fyror, en gick upp många hundratusen och det är nästan lika dyrt att köpa en villa lite längre utanför stan då de säljs för runt 4 miljoner.

Idag har vi varit trötta, allihopa. Vi gixk en runda förbi Pelleparken och åt lunch ute. Sen gick vi hem, kollade på Den gode dinosaurien och Frost (som Ante har tjatat om i flera veckor). 

Juldagen är här, bästa dagen av julens dagar. Äta rester, leka med julklapparna och kolla på film. Okej, hittills har vi bara hunnit med 2/3 av dessa. 

Igår var vi först hemma hos mappa där vi åt jullunch och träffade tomten. Stellan fick träffa son morbror för första gången. Ante lyckades öppna badrumsdörren där pappa alias tomten precis bytte om och avslöjade hela grejen. Sen var Niklas föräldrar här och åt julmiddag. Ante somnade vid 22 men var hur sur som helst då han helst ville leka mer med alla sina presenter. 

Borsta katt, det bästa Disa vet. Sötaste Disa som är så tålmodig. 

Veronika läser högt ur (hennes mammas) barnbok

 

BVC-besöket visade en viktkurva som peakade rätt uppåt, hurra! Jag firade detta med att köpa mig en semmelwrap- fasen vad gött! De sista paketen är inhandlade så nu är det julgodis och köttbullar kvar och sen är julen välkommen! 

Stellan bara sover vidare, idag har han sovit den största delen av dagen och vi for ner på stan för att köpa en julklapp. 

Bussresan ner var en strapats i sig. Bussen, som aldrig är sen och oftast tom så tidigt på dagen, var både sen och full. Det var redan en barnvagn ombord så när jag gått på var det svårt för resten av passagerarna att gå förbi vagndelen. Redan där många sura miner i den varma bussen. En hållplats senare ska en farbror med rullator gå ombord och jag får säga till ett par i min ålder att resa sig och ge platsen åt gubben. Men bussen hann börja åka och gubben hade såklart  inte hunnit sätta sig än vilket upprör en äldre kvinna nåt väldigt och hon börjar skrika åt busschauffören, länge. Chauffören tvingas, på hennes inrådan, att stoppa bussen mitt i gatan så att gubben kan sätta sig klart. När han satt sig skriker han "invandrarpack" åt den stressade chauffören. Bussen hinner åka ca 100 meter till nästa hållplats men måste åka förbi hållplatsen där en man i min ålder väntar. När bussen åker förbi sparkar mannen på bussen av ilska och skriker nåt som ju inte hörs, springandes bredvid bussen och bussen som består av 95% högstadieelever som börjar skratta åt den sparkade mannen. Vid varje hållplats tar varje avstigning tid och det var svårt för chaffören att se vilka som skulle av så varje gång skrek skrik-tanten "hallå de är fler som ska av". Rödljus på rödljus, ambulanser som ska förbi. Rädslan för att Stellan ska vakna och vara hungrig i kaoset. Och en bussfärd som brukar ta några minuter kändes som en evighet. 

Imorgon är det dags för läkarkontroll och vägning på BVC, ska bli intressant att se vad vågen säger. Vi har inte varit på BVC sen inskrivningen då vi avbokade en vägning för nån vecka sen. 

Det var trevligt i fredags på lillejulfirandet, jag orkade stanna ända till nio. Sen gick jag och Stellis hem och somnade direkt. Barnen höll sig ovanligt lugna, dom börjar bli äldre. De äldsta ungarna är 9 och Ante  är yngst. Ante hade sett fram emot firandet sen länge, han har en liten idol i form av två år äldre Ian och han har pratat om Ian varje dag de senaste två veckorna. Så han somnade sent dagen innan firandet då jag råkade nämna att lillejul inträffade följande dag. Han blev alldeles hispig och nattningen tog nästan 1,5 timmar. Sen vaknade han 7 i fredags och frågade om vi skulle gå på direkten. Som tur var ville hans kompis leka så att fredagen slapp bli ett enda långt tjatande om Ian och lillejul. När han sen träffade Ian var både han och Ian själv blyga i ett par timmar innan de vågade leka. Niklas hörde Ante utbringa en skål vid matbordet "hörni; skål!". 

Dagarna här hemma handlar mest om att hålla huvudet över vattenytan. Det går bra på morgonen, att lämna Ante. Alltså jag har ju gått dit i nedspydda mjukisbrallor i 9 fall av 10 och med håret åt alla håll och kanter. Men! Vi har varit där i tid och Ante har hunnit få i sig sin frukost (välling) och i 9 fall av 10 även borstat tänderna. När jag har lämnat på förskolan har jag ev handlat och sedan gått hem till soffan, ev hunnit göra kaffe för att en timme senare dricka kaffet. Stellan vägrar somna och sova på andra ställen än på mig så allt rättas efter hans sov-och mattider. Ett sovpass brukar han kunna läggas ner i nästet och då har jag sprungit runt i lägenheten för att hinna hå på toa/duscha/borsta tänder/ äta lunch.

Jag har ett mål i veckan att gå ner på stan och handla ett par julklappar men vi får se om jag orkar, det känns som en sån pärs just nu. Men! Jag gillar det, att bara vara hemma och vila. 

Idag firade vi Stellans treveckorsdag med att gå på förskolans decemberfest. Dom har inget direkt luciatåg utan mer en show. Ante var utklädd till pilot. Stellan och jag hade en plan som den ene partnern inte fullföljde till 100%, att Stellis skulle sova sig igenom hela spektaklet så att jag skulle hinna fika lite med alla föräldrar. Han höll planen till 70%, halvsov sig igenom showen men ammade sig genom fikat så att jag missade det. Gjorde inte så mycket. Niklas skulle ha varit på restaurang med några kompisar ikväll men det hela avbokades så vi har kollat ikapp på ett par serier. 

 

I natt har Stellis sovit bra, han har ammat sådär varannan timme som vanligt men somnat om fort utan att ligga och grymta i nån timme. Jag känner mig redan som en ny person. Och idag, julkalendern börjar, På spåret imorron, och så är det ett nytt avsnitt av Konstnärsdrömmar. Ja jag är lite av en pensionär i mina val av radio och tv. Hela Sverige bakar, kriminalare och så det där konstnärsprogrammet. Jag blir så sugen på att måla så jag nästan dör och då har jag inte målat sen bildskolan som jag gick på under gymnasiet. Jag är rätt kass på det men det är väldigt kul. Just den där bildskolan var som lite tokig, vi var ett gäng barn och ungdomar i åldrar mellan 10 och 20 som fick använda vilka material vi ville och så satt vi i en sån där typisk ateljé hos ett par superhäftiga konstnärskvinnor med hennafärgade hår och vita rockar. Det var liksom inspirerande.