Den här veckan är det tis-fre 7-16 som gäller för Ante (och eg för hela familjen) och såhär på torsdagen börjar vi känna oss slitna. I natt var dessutom både jag och Ante uppe, kissade och drack vatten (jag var uppe tre gånger, och en tillsammans med Ante) och vi kunde inte riktigt komma till ro efter det. 

Under dagen var jag på Auroramottagningen och pratade om förlossningen, vi gick igenom Antes förlossning och barnmorskan gjorde en handlingsplan till kommande förlossningen. Bland annat tyckte hon att man kunde ha kört på lite fortare förra gången, stuckit hål på hinnan och så. För det som var problemet förra förlossningen var att livmodern var trött, barnet väblev därför stressat och de fick använda sugklocka fast Ante låg väldigt högt uppe i bäckenet, vid spinaetaggarna (eller vad dom nu heter) och läkaren gjorde tydligen ett modigt val att välja just sugklocka. Sen fick läkaren dra i sugklockan fast jag inte hade värkar vilket hon inte berättade för mig vilket gjorde upplevelsen rätt traumatisk. Sen andades inte Ante när han kom ut heller vilket gjorde allt ännu mer svårsmält. Vi får komma en gång till, minst, och då ska vi få gå ner på förlossningen och gå in i ett rum. Det är otroligt hur duktiga de är på den där Auroramottagningen!