Under den här sommaren har vi fått en hel del sovmorgonar tack vare att Ante kunna lägga sig senare. Han har somnat vid 21 och vaknat 8-9. Alltså vi får verkligen passa på att njuta av all sömn vi får, den lär ju försämras framöver i några år. 

Vi har varit hemma en dag, gått på stan och köpt en present till Ante och sen bara chillat. Vi har retats med honom, han är i ett sån otrolig rolig retarålder. Igår bad jag honom hämta en bok att läsa på balkongen och då skrek han upprört "jag kommer iallafall inte hämta en Kotten-bok!". Kotten, fina Kottenböckerna av Lena Andersson som jag älskar att läsa men som Ante tycker är "löjliga". Det går fanimej inte att hålla sig för skratt när han kommer med så roliga kommentarer och när vi skrattar blir han ännu mer uppretad. Sen retade vi honom hela eftermiddagen med Kottenböckerna. 

En annan grej som hänt är att jag fått ont i tummen igen. Första ggr det hände var Ante bara nån månad och jag fick min fibro-skena. Sen har jag fått kortisoninjektioner i senan, den sista lurade jag till mig då jag visste att senan egentligen borde opereras. För gången innan hade läkaren sagt "nästa ggr blir det operation". Och det vill man ju inte i första taget, först risken med en operation och väntan på den och sen en sjukskrivning. Så blir tummen ännu värre kommer jag nog bara spela dum och försöka förhandla till mig kortisonet.