Nu är det bara tre veckor kvar på jobbet, varav två veckor "på golvet". Fy vad det ska bli skönt att få vara ledig. Främst för att benen är tunga som bly när jag kommer hem, trots stödstrumpor. Det är liksom svårt att undgå eftersom vi går flera km under ett arbetspass. Vändningar av patienter går bra men det som blir tungt är när vi går på transporter. Man behöver ofta raska på, sängmotorn går ganska snabbt och trots motorn är sängen ofta så tung. Det andra som är jobbigt är när man behöver skynda sig för att hämta ett läkemedel vilket också är rätt ofta. 

I helgen var vi ute i Öregrund och Niklas fixade elen i den stuga som vi hur tapetserat. Antes kusiner var också där och vi var nere vid stranden ett par gånger, det var så fint väder. Solen blänkte i vattnet och det var skönt att vara ute på landet. Vi sov där en natt bara för vi ville hem till en visning igår och jag ville gå på familjegympan med Nadia och Josef. Igår eftermiddag låg vi i soffan framför Kung Fu panda och goffade godis. 

Niklas har åkt på nån konferens i Boden och jag jobbar ikväll så Ante sover hos sin farfar och farmor. 

Två satans fästingar fick vi plocka på sonen i helgen. Två! Den här sommaren har han säkert haft tio fästingar totalt och jag får samma panik varje gång jag ser en. Tror att det är erfarenheterna från jobbet då vi har haft iaf tre patienter som dött eller blivit vegetativa pga TBE. Så alla som inte har vaccinerat er, gör det! 

Nu har vi jobbat i en vecka, jag jobbade en sån där sexdagarsvecka. Det är något lugnare på jobbet nu, vår verksamhetschef har hittat en "lösning" för oss som innebär att vi inte behöver gå ner i lön flera tusentals kronor utan bara nån hundring per månad. Och vi slipper jobba rotation. Dock har vi alla förlorat tilliten till både arbetsgivare och fackförbund så vi vågar inte lita på nåt, dessutom har vi inte något skriftligt avtal vilket gör oss ännu mer misstänksamma. Men stämningen är iallafall lite lugnare nu och fyra av 13 ssk:or har tagit tillbaka sin uppsägning. 

Ante började på den stora avdelningen och trivs jättebra där. Förut fick man tvinga honom till förskolan men nu tycker han det är jätteroligt där, dom är en väldigt mysig grupp ungar just nu. Han har liksom mognat en massa under den här veckan. 

Imorgon börjar allvaret igen. Det ska bli rätt skönt faktiskt. Ante behöver komma tillbaka till rutiner och mer regler, idag har han hittills varit rätt jobbig och inte lyssnat alls på vad vi säger så till slut har vi fått höja våra röster ordentligt. Vi ska ha kalas, han är rätt peppad inför det så det är nog därför han är uppe i varv. Dagisväskan är packad och även mina jobbgrejor. 

Igår fick vi ett infall och styrde upp klädförvaringen i lägenheten. Köpte en till Malm-byrå som btw är riktigt jobbig att skruva ihop. Från att inte ha ett enda utrymme kvar så har vi nu ett par tomma lådor. 

Jag sover sämre och sämre under nätterna nu, på måndag går vi in i sista trimestern och det är riktig kännbart. Ingen sovställning är skönt och jag kan inte andas på rygg, bebisen sparkar eller så har Ante vaknat tidigt. Jo så har jag domningar i ena handen under nätterna också och ska få en tid hos en arbetsterapeut då det kan vara karpaltunnelsyndrom. Nåja, nu är det bara fem veckor kvar på jobbet så det känns ändå helt ok. 

Igår var vi i Fjällnora och orienterade med familjen Bergander, barnen hade en snitslad bana och vi grillade korv. Jättemysigt!

Sista dagarna av semestern. Igår var vi hemma under fm och tog ett besök på Uplandsmuseet efter lunch. Och fikade på Café Linnè Hörnan. Vi brukar liksom aldrig fika annars, vi äter ju ofta lunch ute men Niklas blir alldeles för snål när det kommer till fikat. Nu när vi har en vecka ledigt hemma så har vi sagt att vi kan unna oss såna saker. Idag hängde vi också hemma under fm förutom att Ante och jag har matat och rastat våra grannar/Antes förskollärares kattungdomar. Sen hade vi en gårdsdate med Arvid och barnen och dom lekte ute i tre timmar. Vi försöker även få Ante att cykla utan stödhjul men han är rädd för att ramla och vågar liksom inte. Det går ju bra när han prövat men sen blir han för harig. Därför har vi höjt stödhjulen så att de knappt nuddar marken istället och då funkar det utan att han blir rädd. Det gäller att man lurar barnet till max! 

Igår for vi illa Skokloster tillsammans med Björta och Ange. Vi gick en guidad tur där, den längre versionen och Ante höll intresset uppe hela tiden. De guidade turerna där är verkligen att rekommendera. 

På kvällen gick jag ut och åt mat med Elin och Rebecca. Det var mysigt som vanligt och vi fortsatte hänget idag då även barnen var med. Ante var dock inte på sitt mest socialt strålande humör, det märks att han inte träffat andra barn på 1,5 vecka och det blir bra med en förskolestart nästa vecka. 

Igår kom vi hem till Uppsala igen. Nu ska vi bara vara hemma i en vecka tills semestern tar slut vilket känns så skönt. 

Antes födelsedag firades med ett tårtfika med enbart lilla familjen. Medan Niklas tapetserade klart var jag och Ante på stranden och byggde sandslott, vi var helt ensamma där. På kvällen åt vi kräftor och en massa rökt fisk och skaldjursröror tillsammans med Robert, Sarah och Annelie. 

Den här 3-4-årsåldern är så fruktansvärt gullig. Barnen är så oskyldiga, så lillgamla och präktiga. 

Dagens citat a la Ante:

1. -"här kommer jag att sova som en kung".

2. "-mamma, låt pappa köra bilen i lugn och ro" pga att jag blir nervös då Niklas spelar Pokémon go samtidigt som han kör bil (20km /h men ändå)

3."jag vaknade inatt och kände värmen från dig" 

Och om exakt 1,5 timme fyller den här fantastiska lilla människan fyra jordsnurr!!!!

Idag regnar det och vi har precis påbörjat en tapetsering av en gillestuga här i Öregrund. Eller jag har hjälpt till att städa ut saker och Niklas och Robert tapetserar medan jag och Ante håller varandra sällskap. 

Under den här sommaren har vi fått en hel del sovmorgonar tack vare att Ante kunna lägga sig senare. Han har somnat vid 21 och vaknat 8-9. Alltså vi får verkligen passa på att njuta av all sömn vi får, den lär ju försämras framöver i några år. 

Vi har varit hemma en dag, gått på stan och köpt en present till Ante och sen bara chillat. Vi har retats med honom, han är i ett sån otrolig rolig retarålder. Igår bad jag honom hämta en bok att läsa på balkongen och då skrek han upprört "jag kommer iallafall inte hämta en Kotten-bok!". Kotten, fina Kottenböckerna av Lena Andersson som jag älskar att läsa men som Ante tycker är "löjliga". Det går fanimej inte att hålla sig för skratt när han kommer med så roliga kommentarer och när vi skrattar blir han ännu mer uppretad. Sen retade vi honom hela eftermiddagen med Kottenböckerna. 

En annan grej som hänt är att jag fått ont i tummen igen. Första ggr det hände var Ante bara nån månad och jag fick min fibro-skena. Sen har jag fått kortisoninjektioner i senan, den sista lurade jag till mig då jag visste att senan egentligen borde opereras. För gången innan hade läkaren sagt "nästa ggr blir det operation". Och det vill man ju inte i första taget, först risken med en operation och väntan på den och sen en sjukskrivning. Så blir tummen ännu värre kommer jag nog bara spela dum och försöka förhandla till mig kortisonet.