Det har varit en tumult tid. Framför allt beror det på min arbetsgivare och Vårdförbundet. Förra hösten sa Vårdförbundet upp våra arbetstidsmodeller, trots att alla vi på IVA-avdelningarna trivs riktigt bra med sina modeller, Vi kunde inte förstå varför man sa upp modellerna, som nu var så bra. "För att göra alla avdelningars modeller hälsosamma" sa man, enligt beslut från högsta ort på vårt fackförbund. Redan då började vi på NIVA ana oråd. Vi visste att Vårdförbundet skulle låta oss bli av med den bra OB som vi såklart har rättat våra och våra familjers liv efter. Vi tycker att ett bra OB ger en större hunger efter att jobba natt, helger och storhelger och det är aldrig några problem att bemanna nätter så att såna som jag (som mår dåligt av att jobba natt eller inte kan jobba natt pga man ex är ensamstående) slipper jobba natt. På andra avdelningar  har man modeller som ger arbetstidsförkortning vilket dessa avdelningar gillar. Men nu rev VF upp våra modeller och vi ifrågasatte detta rejält. Då började dom håna oss och kalla oss på NIVA för pengakåta och att vi nu skulle visa oss solidariska (svårt när man förlorar minst 4000kr/ mån). På informationsmötena fick vi inte ställa några frågor och de tittade inte ens på oss.

Vi förstod inte varför man sa upp de modeller som fungerade och vi varnade, flera ggr, för risk för massuppsägningar. Vi jobbar liksom i en tid med hårda åtstramningar i landstingen och att tro att arbetsgivaren (lul) skulle komma med en icke-sparande plan (dvs bättre och arbetstider) vore IQ- befriat. 

Och nu står Vf där med svansen mellan benen. Vad hände? Jo såklart att förhandlingarna nu har strandat. 

Arbetsgivaren har kommit med förslag som är helt galna. De vill införa rullande schema och beredskapsveckor. 12 beredskapsveckor per år. Under dessa veckor ska man vara beredd på att hoppa in på alla arbetspass. Det innebär att du ska ha en snabb inställelsetid (inte lämna Uppsala), får såklart inte dricka alkohol, och i princip kan du inte planera nånting under beredskapen. För 0kr/timme. Jag skulle exempelvis behöva ha en jourplats på förskolan under dessa 12 veckor. De här förslagen kan såklart inte vårt fack gå med på och därför står förhandlingarna nu stilla.

Arbetsgivaren har, istället för att förlänga de modeller vi nu trivs med, infört en modell som ska gälla alla avdelningar. För oss innebär modellen en stor skillnad i OB och vi vill självklart inte arbeta med samma jobb för sämre betalt. Det är ju en principsak.

Många börjar prata om massuppsägningar och det känns otroligt   sorgligt. Vi som jobbar på IVA älskar våra jobb, jag älskar mina kollegor. Det känns också extremt sorgligt att patienterna blir lidande, det kan ju vara min son eller far som kommer behöva IVA- vård. Att behöva sluta på ett jobb pga det här är förjävligt.