Igår var Ante sjuk, sådär jättesjuk med nästan 40 graders feber och var så påverkad att han knappt orkade stå. Jag gjorde pannkakor till lunch (som typ bara jag åt av) och medan jag stod och stekte pannkakorna hörde jag pip från diskhon. Där, i en bunke fylld av vatten låg min stackars mobil och pep! Jag fiskade upp den fort och la den i en rispåse och till en början såg det mörkt ut, ficklampan lyste och mikrofonen verkade inte funka. Men Niklas lyckades öppna mobilen när han kom hem och vi kunde torka ur den och nu verkar den faktiskt funka. Helt sjukt; fast att den låg säkert fem minuter i vattnet! 

Idag mår Ante bättre men har kräkts upp nästan all vätska som han hällde i sig imorse. "Jag måste kräkas" sa han och så gick vi till toan och han kräktes sådär "vuxet" och "kontrollerat" som vi vuxna oftast gör. Alltså inte plötsligt i sängen. Den lilla kroppen som stod böjd över toan!