Här ligger han, sårig och i sin polispyjamas, och väntar på att få gå på pyjamasparty på förskolan. Själv ska jag jobba kväll. 

Idag var jag på handledarutbildning och hade min mobil såklart i väskan (alltså smygkollade inte vilket man ju brukar på föreläsning). När det sen blev rast skulle jag kolla klockan och fick se att förskolan ringt mig två ggr, Niklas hade ringt mig två ggr och dessutom skickat sms: "Ante har varit med om en olycka, ring mig". Alltså den PANIKEN! Jag fick på riktigt en svimattack och blev helt skakis och ringde Niklas. Som tur var hade jag missat ordet liten olycka, han hade "bara" ramlat från en cykel och fått skrapsår i ansiktet plus en fläskläpp. Det tog på riktigt flera timmar innan min puls var nere på normal frekvens igen. 

Nåväl, igår var Niklas och jag på Dixie Chicks. Det var en sådär konsert tyckte jag, lite lam men Niklas var desto nöjdare.

Ännu en helg har gått då jag varit ensam hemma medan resten av min lilla familj varit på landet. Jag har jobbat. Jobbat, tränat och städat. Idag kom killarna hem lite tidigare för vi skulle se Antes idoler från barnprogrammet Mysteria som hade en show på teatern. Efteråt fick Ante en autograf och jg pinnade iväg till jobbet. 

Idag började sjuksköterskedelen av neuromötet, som var över förväntan. Sjuksköterskorna i Spanien verkar riktigt kompetenta, de hade sjukt bra presentation. Alltså bra bilder och de, via sitt språk, går fort genom sitt material. Tolkarna hade liksom svårt att hänga med dessa spanjorskor. Även om det  kanske inte var så mycket ny information för oss så är det kul att höra hur man gör på NIVA i andra länder. Dock är det en del grejer som skiljer sig åt; här ger man ex muskelrelaxerande bolus när man ska suga ur tuben vilket sskorna tyckte fiäunkade bra då patienterna "blev väldigt lugna". Inget vi sysslar med i Sverige direkt. 

Sjuksköterskeföreläsarna har varit grymt mycket bättre än läkarna vilket inte är så otippat. En del av läkarnas föreläsningar har varit på gränsen för svårt för mig, eller ointressant. 

Vi har också träffat ssk:or och läkare från KS, Linköping och Sahlgrenska. Och alla har samma kriser. På KS hade en massa IVA-sjuksköterskor slutat när de tagit bort poängmodellen, precis som det kommer bli här i Uppsala nu när Vårdförbundet har klantat sig. 

Nu ska jag snart stänga av BBC för att sova sista natten här. 

Idag har dagen bestått av föreläsningar mellan 9-18. Dessemellan har vi fått fika och tapas och lunch men programmet harvarit rätt gediget. Det går åt mycket energi att lyssna på föreläsningar på engelska med brytning av ex flamländska. Sen har vi gått genom gamla stan ner till stranden och ätit på en restaurang där. 

Hotellrummet som är lite annorlunda. Handfaten står liksom utanför toaletten och skiljs åt mot sovdelen via en glasvägg vilket är rätt smart. 

Idag åkte vi hit till Barcelona, kom fram till hotellet vid 18. Därefter snurrade vi runt i stan i typ en timme tills det visade sig att vi gått åt helt fel håll och i cirklar. Ha! Bara för att vi litade på en professor och neurokirurg och en narkosläkare och deras mobilkartor. Jag ifrågasatte dock valet av riktning till en början men männen i gänget var så säkra att jag la ner min röst. Däremot har vi haft rätt roligt, vi fyra, över förväntan. Vi gav upp och tog en taxi till hamnen och Ramblan och åt tapas på en av bakgatorna. Nu ligger jag här i mitt hotelleum, kollar på BBC world. Känns ju rätt soft men ensamt! 

Den här veckan har Ante varit på förskolan och vi har jobbat. Då minst 39 graders feber tär på en liten, redan tanig, kropp har Ante dock somnat innan 18 varje kväll och dessutom sov han idag på förskolan. 

Imorgon åker jag till Barcelona med tre kollegor; en ssk, en neurokirurg och en IVA-läkare. Det ska bli spännande. Dagarna kommer ffa bestå av föreläsningar och ev hinner vi gå ut och äta middag på kvällarna. Det här är i princip första ggr som jag reser bort från Ante vilket känns lite jobbigt men det kommer nog kännas ok när vi är på väg. 

I söndags var vi på öppet hus på en brandstation i Knivsta, uppskattat såklart (inte till en början dock då Ante fick kalla fötter inför besöket och vi fick tvinga med honom dit).

I natt kom febern tillbaka, 39,5 hade Ante då. En trög feberjäkel! Så idag står en promenad till Nelins på schemat då vi varit på Ica dagligen sista tiden och vi behöver ett par köksväxter till. Vi var på Dolllarstore på vägen hem från Ytterhogdal och kirrade ett par fina krukor som behöver ett par inneboende. 

Igår var Ante sjuk, sådär jättesjuk med nästan 40 graders feber och var så påverkad att han knappt orkade stå. Jag gjorde pannkakor till lunch (som typ bara jag åt av) och medan jag stod och stekte pannkakorna hörde jag pip från diskhon. Där, i en bunke fylld av vatten låg min stackars mobil och pep! Jag fiskade upp den fort och la den i en rispåse och till en början såg det mörkt ut, ficklampan lyste och mikrofonen verkade inte funka. Men Niklas lyckades öppna mobilen när han kom hem och vi kunde torka ur den och nu verkar den faktiskt funka. Helt sjukt; fast att den låg säkert fem minuter i vattnet! 

Idag mår Ante bättre men har kräkts upp nästan all vätska som han hällde i sig imorse. "Jag måste kräkas" sa han och så gick vi till toan och han kräktes sådär "vuxet" och "kontrollerat" som vi vuxna oftast gör. Alltså inte plötsligt i sängen. Den lilla kroppen som stod böjd över toan!