Mr. Ursäkt. Min son. Han har börjat med ursäkter för allt. När han ska städa sitt rum ger han upp nästan direkt och kommer och gör en dramatisk rörelse, kastar sig på golvet och hävdar att han "inte kan städa, det är så jobbigt. Så mycket saker. Jag orkar inte. Allt är tungt. Det går inte".

Eller trapporna upp till oss. Samma dramatiska pose och tycka-synd-om-röst: "Åh trappor. Min kropp är så trött. Så många trappor. Bär mig!". 

Idag, på vägen hem från Stockholm började han, fast att han nyligen hade ätit, begära mat. "Åh jag är så hungrig, min mage kurrar" (ej sant) "min mage behöver en klubba. Åh!" 

Mr Ursäkt