måndag 1 december 2014

Trotset som kom över natten

För ett par dagar sen inledde Ante sin trotsperiod genom att sömn- och matvägra. För första gången hörde vi orden "jag vill inte" och sen var det liksom bara igång. 

Nu har vi hållt på en läggning i över 30 min med en arg, gråtandes tvååring som vägrar sova trots att han är trött. Han är så arg och ledsen att han knappt kan prata mellan tårarna. 

Tredje dagen i rad.

Herregud vad kämpigt det här kommer att bli. 



2 kommentarer:

  1. I hear you! Om det är någon tröst har vi det precis likadant! Hoppas det går över fortare än kvickt (önsketänkande funkar väl alltid!!?!)

    SvaraRadera
  2. Aaah, Ante har blivit en person och fått ett "själv"! Grattis Ante, stackars Er!

    SvaraRadera