Men iallafall var prästen bra, han var skojig och engagerade alla barn i ceremonin (tyvärr tog jag inga foton). Sen gick vi till Kaplansgården och fikade. Alltså bara åsynen av detta:
Grrr.
Ante, som hade varit taggad över att få ha sin "piss" (slips), hoppade över tuppluren och gav sig på kakorna vilket resulterade i ett sockerrus som heter duga. Vi fick åka lite tidigare än tänkt från dopet, på vägen hem stannade vi på Kvantum. Smart idè med en sockerhög/ trött 2-åring? Eh nej! På bilresan hem satt Ante och surade/ grät under sin jacka. Han hann precis somna när vi svängde in på vår parkering.
Men iallafall skötte han sig bra under dopet förutom när han misstänkte att prästen skulle koka Molly i dopfunten. "Nej inte koka!" skrek Ante oroligt till prästen.
Haha, det hörde inte jag! Så omtänksamt av honom :-)
SvaraRadera