Solglasögonen på

Igår kväll hade jag hand om ett litet barn, en liten liten bebis som gjort en rutinoperation och då hamnar man på Niva efter just såna operationer. Men igår var jag supernervös över allt, för att ge blod, morfin, perfalgan (intravenös paracetamol), albumin, ja typ allt. Jag vet inte om det för för att det var ett par månader sen jag hade en sån här liten bebispatient. Men i alla fall tog jag inget direkt fika utan fikade efter jag lämnat rapport till natten kl.21.30. Drack kaffe. Inte smart. 

Därför somnade jag efter 01.30 och vaknade 04.30 av Ante och somnade 05.30 för att sen vakna 07. Och jag är så sliten idag. 

På fredag slutar Ante på Midgård och det känns på riktigt rätt ledsamt. Eller väldigt ledsamt. Han har en fröken där som heter Monica som Ante tyr sig till och hon tycker jättemycket om honom. Så idag var jag på ett utvecklingssamtal, med läraren. Hon berättade att Dom tänkt igenom varje unges favoritsysslor och Antes tre bästa var:

Måla 

Leka med vatten 

Bygga med olika saker

Inga direkta överraskningar. Sen pratade vi om vad jag och Niklas tyckte kunde bli bättre såsom informationsflödet. Tydligen har hon missat att skicka informationsbreven till oss pga miss med våra e-postadresser. Dom har ju visst varit på utflykt (iaf ett par ggr) och gjort en massa genomtänkta och smarta saker med barnen. Faktiskt känns det irriterande, en jäkla skitsak med en mail som typ fått oss att byta förskola och lämna en massa personer som Ante lärt känna. Kanske vi skulle ha bytt ändå, för att få komma till en lugnare miljö och en närmare förskola men ändå. 

Sen när vi skulle vi gå därifrån sa Monica att hon kommer att sakna Ante mycket för att han är så mysig och jag, som sovit max 5 timmar, höll på att dö inuti. Jag fick kämpa emot tårarna. Kämpa! Såklart stod Monica och tittade efter Ante länge, tills vi kommit runt kröken och jag fick snabba på mig solglasögonen för att sen brista ut i gråt. Gud vet hur det ska gå på fredag när vi ska säga hejdå på riktigt.

Tröstfikat på gården