När man borde hålla klaffen

Alltså ibland är ju självinsikten på topp. Idag hade jag en fransk patient, som även kunde engelska, och då väljer man såklart den absolut lättare vägen... att tala franska? När man till en början blir osäker på om det är nous eller vous (vi eller ni) som gäller borde man kanske välja en kommunikation på engelska? Nej mitt uppe i all stress (alltså nu snackar jag passstart kl 19 istället för kl 15 på ena patienten), ska förklara att "inte böja armen, det går ett dropp där" eller "jag ska ta ett blodprov". 

Jag inser att jag kan två kroppsdelar på franska.

Hand. Huvud. 

C'est tout.