Nu är Nicko äntligen hemma! Ante och jag for till Nadia och Josef idag, lekte i en Rålambshovsparken där dom har en jättebra parklek, nåt som totalt saknas här i Uppsala. Ex. kan man köpa korv med tillbehör och grilla själv för bara 10 kr plus ett ställe att gå in och värma mat på med en lekhörna och allt. Vi har bra lekparker här i Uppsala men inte i närheten av samma möjligheter som många parker i Stockholm. Jag vet inte om det har att göra med städernas olika historia där man i Sthlm var tvungen att ha mer lekparker och 4h-gårdar centralt för att fler barn skulle få se det livet då många inte hade egna sommarställen eller möjlighet att komma ut på landet. 

Efter lite lunch for vi till Kulturhusets barnbiblo och lekte lite till innan vi for hem. På tåget lyckades Ante, i all frustration för att jag höll i yoghurten när han själv ville hålla yoghurtburken, kasta ut all yoghurt över sätet, jackor och ner på golvet. På sätet brevid satt en gammal medicinare (dr Islam) och såg hela kaoset. Det här var tredje ggr på några dagar som Ante blir arg och välter ut nåt i ett argt utbrott så jag blev så trött. Annars gick tågresorna under helgen bra, tack och lov.

På tåget till Stockis då Ante vägrade ta av sig både mössa och jacka. Vägrade.

Rålis. Kallt som fasiken!

På Rum för barn, en massa trappor och kul utrymmen att kolla in

Grattis Alex!

Brollan, nu 26 år

Oj oj oj vilken dag det var igår. Vi gick upp vid fem, var ute på gården vid åtta. Vid tio kom mina föräldrar och vi åkte till Alex och Fredrik som bor i Farsta, firade Alex som nyligen fyllt år. Åt en sketagod auberginegratäng. Sprang runt efter Ante som i sin tur sprang runt efter Disa (mina föräldrar hade med hemma i bilen då de skulle raka vägen till Lönsåa sen). Sen gick vi ut till en lekpark, kollade på dom fina radhusen i Farsta. Därefter blev jag och Ante skjutsade till pendeltåget i Älvsjö som vi tog hem till Uppsala. Sen buss på det och ytterligare en promenad hem från busshållplatsen. Alltså var helt slut! Gick och la mig kl. 20. Som vanligt.

Årets första utelunch

Fyfasiken vad lite blir enklare när solen lyser! 

Såret

Ante har ett pyttepyttelitet gammalt sår på höger fot som han är väldigt bekymrad för. "Sår" säger han cirka tio gånger per dag och begär att han ska få plåster. 

Höstblåsorna som börjat torka in på handflatorna är helt oväsentliga i jämförelse med såret. 

Igår åkte Niklas till Prag. Här på hemmaplanen hämtade jag Ante, sen åt vi glass i solen på gården och lekte lite med ert par nya grannar och deras jämnårige son Allan. Efter det blev det, för andra kvällen i rad, en tidig kväll där jag somnade innan kl.20. Nu är jag ledig tills på tisdag, vi ska bland annat till Alex imorgon för att fira hans födelsedag. 

Får se hur det här kommer att gå, att vara ensam med Ante i fem dagar. Det kommer nog gå bra, har ju också farmor och mormor och morfar till hjälp. 

Tränar log roll på studiedagen

Lite kollegor. Himla fina såna.

Vi kör på en slags halv-vab idag. Jag skulle ha jobbat ett dagpass men jag är hemma med Ante som behöver en extra dag hemma innan han kan gå på Midgård igen. Istället ska jag till jobbet efter att Niklas slutat. Jag ska lösa av inne hos en immunsupprimerad patient men nu har jag ont i halsen plus tagit hand om ett förkylt barn så jag får se vart jag hamnar för hos den patienten kan jag ju inte vara.

En glad rackare trots allt

Ante har eventuellt fått såna där höstblåsor (enligt BVC iallafall) och är allmänt förkyld och har en besvärlig hosta. Förkylningen lindras när vi är ute, då kan han andas ordentligt och är pigg som vanligt. Men så fort vi kommit in igen blir han hängig och hostar och snörvlar. Så de sista dagarna har vi varit utomhus mest hela tiden, idag tog vi en vända ner på stan med kusinerna. 

Jag blir lite smånervös över att han är sjuk nu för på torsdag åker Niklas till Prag  i fyra dagar och jag vill verkligen inte bli sjuk tills dess. Så håll tummarna för att ja håller mig frisk.

Äntligen fredag! Den här helgen ska bli så trevligt, misstänker jag iallafall. Idag har vi hängt med Antes kusiner, farmor, gammelfarmor och farbror på stan och i Stadsparken. Och ikväll kommer Kattis, Amanda och Malin över på middag. Malin har jag ute träffat på säkert två år och Amanda träffar jag också sällan.

Imorgon har vi inga planer, så skönt! Och på söndag åker jag och Ante och firar Josef som har fyllt två år. 

Häromdagen hos m&p, Ante bär på Disa.

 

Det har varit en riktigt bra helg. I fredags sov jag lunchlur tillsammans med Ante, i nästan två timmar. Kände mig mer utvilad än på länge. Sen var vi länge i lekparken vid Vindhemskyrkan, Linnea och barnen var där också. Och igår barnvakt. Var på fest hos Calle som var trevlig, vi var bara tio personer så vi satt mest och snackade och åt mat. Vi tog taxi hem vid två och det var bra konstigt att komma hem utan ett sovande barn i lägenheten. Så tyst. Både jag och Niklas vaknade flera gånger och det kändes så tomt utan Ante. Jag vaknade som vanligt vid 07, brukar aldrig kunna sova så mycket längre än så. Men för ovanlighetens skull kunde jag ligga och dra mig och bara det känns lyxigt. 

Men sen var vi ivriga att få träffa honom så vi mötte upp Ante, Niklas föräldrar och bror och Antes kusiner. Vi lekte på olika lekparker kring våra kvarter och bjöds på en våffellunch. Inte illa! 

FF

Idag lämnade vi av Ante hos sina farföräldrar för en övernattning där. Vi har den lyxen att kunna få barnvakt, från både mor- och farföräldrar som bor här i stan. Ikväll ska vi på en 30-årsfest så det är av den anledningen men vi har även hunnit gå en vända på stan, helt ensamma och det är så förbannat skönt ibland! Dessutom vet vi ju att Ante har det toppen utan oss och blir så bortskämd med kärlek, uppmärksamhet och god mat. 

Innan vi lämnade av Ante var vi på barnloppis på Fyrispark. Och vi var inte direkt ensamma. Men vi lyckades handla alla typer av vår- och sommarskor, sandaler, vardagsskor och stövlar för totalt 70kr. Och det är inga fulmärken utan prima märken som typ Kavat. Dessutom handlade vi lite överdragsbrallor till i höst och en till vindfleece i större storlek. 

Nej nu ska vi bara ta det lugnt, se en film eller så innan vi drar iväg. 

Trevlig helg!

Tvätteriet

Jag förvånas fortfarande över bergen med tvätt son skapas när man fått barn. Det här är enbart Antes kläder. OBS! Det var tre dagar sen sist vi tvättade. 

Nya Alfons

Dom visar nya Alfonsavsnitt på SVT med Jonas Karlsson som berättare och det är ett avsnitt, när Alfons fått en ny vän vars pappa varit soldat i ett krig. Och det är ett så fint och sorgligt avsnitt att jag grinar varje gång jag ser programmet. 

NIVA- helg

I helgen jobbade jag, jag är helt utmattad av allt jobb. Har aldrig haft så jobbiga arbetspass på NIVA. Imorse tänkte jag en massa impulsiva tankar om att ringa och säga upp mig, jag känner att jag fick ta extremt mycket ansvar och lämnades helt själv för ingen hade möjlighet att hjälpa mig. Jag är trött på att vi alltid är underbemannade och att det är konstant är tungt så man får sällan hjälp från andra sköterskor pga det. Men såklart ringde jag aldrig det telefonsamtalet till chefen. Jag tror att mycket blir tyngre för att Ante börjat vakna kring 05 varje morgon, denna dag vaknade han innan fem så vi får aldrig sova. Niklas fick sovmorgon igår och jag förra söndagen. Så vi hoppas att den här tidiga uppstigningen bara är en fas. Eller att han verkligen behöver en rullgardin (som är fn slut på ikea). 

Annars var gårdagen fin, innan jobbet åkte vi ut med cykelvagnen till Gamla Uppsala tillsammans med Antes farföräldrar, farbror och kusiner. Satt i solen ett litet tag. 

När man borde hålla klaffen

Alltså ibland är ju självinsikten på topp. Idag hade jag en fransk patient, som även kunde engelska, och då väljer man såklart den absolut lättare vägen... att tala franska? När man till en början blir osäker på om det är nous eller vous (vi eller ni) som gäller borde man kanske välja en kommunikation på engelska? Nej mitt uppe i all stress (alltså nu snackar jag passstart kl 19 istället för kl 15 på ena patienten), ska förklara att "inte böja armen, det går ett dropp där" eller "jag ska ta ett blodprov". 

Jag inser att jag kan två kroppsdelar på franska.

Hand. Huvud. 

C'est tout. 

Livet blir på nåt sätt enklare för varje dag, i takt med att Ante blir äldre. Mycket har nog att göra med att han kan svara vad han vill. Iallafall ja eller nej. Eller säga att han har bajsat ("bajs"). Eller om nåt är för varmt. Det är enklare att gå i affärer, som igår när vi åkte till Ikea för att panikhandla en rullgardin, Ante kunde gå fint brevid oss utan större utsvävningar. Han tycker tom om att åka bil, tänk såna problem vi har haft med att åka bil. Visst, utbrotten ca 10 ggr per dag när Ante inte får som han vill eller när vi väljer fel tröja är kvar men vi är bättre på att hantera dom.

Vasaparken igår

"Mer!". Har sett Alfons Åberg, i både ny och gammal version typ 100 gånger? 

Lugnet innan stormen

Jag har precis lämnat Ante på förskolan och nu dröjer det några timmar innan jag måste åka till jobbet. Jag hade egentligen tänkt att träna men jag är så trött, Ante vaknade tidigt och kvällspassen igår var stressigt med en dålig patient som åkte fram och tillbaka till op och var cirkulatorisk instabil och hade många oroliga anhöriga. Jag vet att jag kommer ha samma patienter ikväll så jag vill ta det lite lugnt innan passet. Jag gick långsamt från förskolan, förbi blomsteraffären där jag kollade in lite vårblommor (åh äntligen) och sen in på Konsum. Tittade noga på varenda hylla, så otroligt avslappnande. 

Helgen startade med en väldigt efterlängtad middag med Elin och Rebecca. Vi åt kött på Texas  och fik-ölade på Stumpen 26. När Elin och jag var i Göteborg på weekend för snart tre år sen var vi ofta på en café-bar i centrala stan och vid tyckte att det var synd att  Uppsala inte hade nåt liknande, alltså ett ställe som är ett café med öl- och vinservering så att man inte måste välja på café eller bar. Som nu, när en av oss väntar barn, kan den havande välja cafébiten. Själv tog jag en stor stark och chokladkaka. 

En väldigt smal Ante. Har nog förlorat många kg efter kräkan.