Och så kom kräkan

Precis när jag somnat igår kväll hör jag Ante ropa efter mig. Går dit. Hela sängen är då full av spya. Och stackars Ante är alldeles kritvit i ansiktet. Sen har natten gått och fyra gånger i timmen har han kräkts. Iallafall i slutet av natten för i början kräktes han eller hulkade konstant i två timmar. Det har börjat med lite motorisk orolighet då han har vritit sig fram och tillbaka och sen har det kommit. Till slut tog våra lakan slut och även alla handdukar. Det var ingen idè att byta lakan fyra gånger varje timme så jag la handdukar under honom som skydd över lakanet och plastskyddet. Efter tre nattliga duschar, och en natt senare mår Ante mycket bättre men man ser hur uttorkad han är. Galet hur fort barn reagerar på vätskeförlust.