Mitt nyårslöfte till mig själv i år är att aldrig vara tyst i vissa frågor. Där jag jobbar nu, på NIVA, är rasistiska åsikter väldigt vanliga. Alltså nästan att jag hör det varje dag. 

Häromdagen var det:

"Invandrare luktar illa". Tyvärr hade jag inte tid att diskutera det vidare för jag hade en dålig patient som jag var tvungen att vara hos. 

Idag var det en diskussion om feminism och sen en om homosexualitet. Där stod jag på mig. Det var det vanliga "jämställdheten har gått för långt" och "jag är ingen feminist" med åsikter på samma nivå som Blondinbellas. Då slog jag till.  Jaha, sa ha, så då är du emot kvinnans rösträtt och jämlika löner? Det är där man tar dom. För det är ju ingen emot, få personer är ju tvärtom, mot feminism egentligen. Sen sa dom bara "ja jag kan inte förklara men jag är bara emot". Dom menade väl mest att dom inte är några rödstrumpor. Blir så trött på att ordet feminism innebär något negativt för de flesta för att det portätteras så. Som ex Belindas program som ska visa hur feminism ser ut idag och så använder hon bara extrema personer. 

Sen skulle min kollega ta upp det här med homosexualitet och att man läser om regnbågsfamiljer i barnböcker på förskolan. Att det är fel såklart, tyckte den berörda undersköterskan. Hon kunde alls förstå att samhället faktiskt ser ut så nuförtiden. Att man behöver läsa om det också, precis som att man läser om heterosexuella familjer.

Jag börjar faktiskt känna att det kan vara ganska jobbigt att gå till jobbet för det är så ofta man behöver ta diskussioner om såna här saker. Ofta är det fler som tycker som jag men att Sverigedemokraterna plockar väljare på bred front känns väldigt realistiskt och skrämmande.