Idag är min sista onsdag med Ante. Allright, inte SISTA men sista innan ante börjar på förskolan. Får in lite rapporter från Antes kompisar som börjat den här veckan och det börjar vekligen bli lite smånervöst här hemma. Tänk om han inte kommer kunna sova med de andra? Eller slåss? Eller är jätteledsen hela dagar? Eller om det bara känns fel med förskollärarna.

I vår tänkte vi få Ante att sova i sin egen säng och hela nätter. Niklas har fått ryggproblem och klagar på att han "aldrig får ligga på rygg" och med "rumpan halvvägs utanför sängen". Precis som för mig under hela förra året med andra ord. Innan vi reste till Gambia somnade Ante oftast i sin säng inne i sitt rum fast att jag tyckte det kändes fel att inte få ligga och kramas (tolka mig rätt) och att inte läsa en bok tillsammans så jag gav upp när min magkänsla sa ifrån. Dessutom vaknar Ante åtminstone en ggr per natt och då vaknar bara jag. Eftersom jag inte orkar gå upp och till ett annat rum är det så omständligt att bära över Ante till vår säng när vi går och lägger oss. Så idag har jag flyttat in spjälsängen till vårt rum så att han får sova där. Och somna där.