Snoret rinner och hostan skallrar så idag är Ante hemma från Midgård. Jag hade tippat på att han skulle bli sjuk redan första veckan så det här äe ingen större överraskning direkt. Vi sov till åtta idag, behövligt efter en ganska jobbig natt.

Kuben 14

Hemmadag idag, hela familjen. Ante och jag var uppe 05.50 och kollade på Pelle Svanslös (himla bra film) och sen har vi styrt upp byggandet av Space cube 2014, alltså sängen med andra ord (Niklas har gett den ett lite tuffare namn).  När Ante har somnat ikväll ska vi dricka öl och måla kuben vit.

Ante har varit med i byggprocessen idag, han har stånkat runt med en skruvdragare och eftersom att han vet vilken hårdvaluta det är somnade han nyss med den bredvid sig i sängen.

Ensam onsdag

Jag är ledig idag, och imorron för jag jobbar i helgen. Vi vill att Ante ska få lite regelbundenhet och komma in i gruppen på Midgård så han är där idag men hemma imorgon. Det går bra för honom där. Lämningarna har varit jobbiga för nu börjar han inse att han ska vara där under dagarna. Men förskolepersonalen säger att han slutar gråta ganska snart så det känns lättare och lättare att lämna. "En otroligt bestämd och envis unge" meddelar lärarna när man hämtar honom. "Jo men visst" tänker vi då. Har upptäckt det, vi med. Det är på ett sätt ganska skönt, tycker både vi och fröknarna, då vet man iallafall vad han vill. Han är ju väldigt sällan gnällig så det vägs upp av envisheten.

Idag hittade jag en påse med en järnväg och klossar i källarn, de sakerna har vi fått av en fd kollega till Niklas. Ante kommer bli så galet glad över järnvägen och tåget. När han fått nya saker brukar vi ta bort nån annan leksak ett tag så det blir lite snurr och omväxling på leksakerna. Han har ju så väldigt mycket grejer så det är behövligt för att ens få plats med sakerna. Det allra mesta har han faktiskt fått i present eller ärvt så det känns bra. Det är egentligen bara spisen, verktygen och nån grej till som vi själva har köpt till honom. Just nu är det ett par små träkatter som jag köpte i Grekland en gång typ år 2004 som gäller, han matar dom med russin och nattar dom i vår säng.

Nej, gott folk, nu ska jag träna och träffa Kakan så hör vi sen!

Pyssel på Torjörnsgatan

Ante har ärvt en säng av sina kusiner och Niklas, som tjatat i flera månader om att få bygga nåt, har lagt fram storslagna planer på att göra sängen lite roligare med en husfasad. Efter att ha googlat runt lite är jag med på tåget så hela gårdagen höll vi på med projektet. För att få plats med sängen har vi fått möblera om, inte bara i Antes rum. Klockan elva igår kväll var sängen färdigmonterad men fasaden kommer ta några dagar. Däremot har vi tapetserat lite på sängen och gjort om lite på den.

Annars var helgen körigt. Vi badade med fam Nordqvist och hälsade på mina föräldrar i lördags och så spelkväll i fredags.

Årets första semla! Och Antes första semla någonsin. För att fira en glad nyhet och dessutom firar vi att jag ska få jobba ett halvår på TIVA (from september). Ska bli riktigt skoj!

Det har hänt en massa kul de senaste dagarna. Nadia och Josef var här på blixtvisit i lördags, innan mitt kvällspass. Sen kom mina föräldrar på snabbfika efter mitt dagpass i söndags. Och idag var Lina & Jack, Elin, David & Harry här. Det här var nog årets bästa dag tror jag. Efter en något jobbig lämning där jag gick med gråten i halsen halva vägen hem hojjade jag ner på stan och kollade in lite rea. Och köpte brallor till Ante (det har gått åt 2-3 byxor/dag på Midgård=Antes byxranson för en  halv vecka). Kom hem och åt en god moussaka som Niklas lagat och därefter kom storbesöket. En massans fika och korv med mos och ett bad med Ante på det. En väldigt bra dag efter rätt tråkiga och stundtals stressiga jobbdagar.

Nedgraderad

Idag när jag lämnat av Ante på Midgård längtade jag efter att få komma och hämta honom igen. Jag såg framför mig hur glad han skulle vara när han såg mig igen.

Så när fröken Sofia hade ringt och sagt att vi kunde komma och hämta gick vi, bägge två, med raska steg mot Midgård. Ante låg fortfarande och sov så vi fick väcka honom. Han blev jättearg. Och vägrade låta mig krama honom, bara Niklas gällde. Vi gick därifrån och jag fick bära hans smörgås och skötväskan, Ante såg inte ens mot mig. Nedgraderad till mackbärare, buuu.

Nu sitter vi här och ser på Spöket Laban och jag går med på alla Antes förslag. Snart bada, kanske baka en kokosboll. Försöker jobba upp lite förtroende igen.

Annars gick det bra idag. Han grät när jag gick därifrån men bara en kort stund. Sovet gick bra, utan välling igen. Men han hade inte ätit nån mat och är lite varm och snorig så han börjar nog bli förkyld. Hela dagen har han gått runt med sig traktor och Våfflan, sin gosehund. Han hade bland annat haft dom i famnen medan han lekte med play doh.

När katten är på dagis

Hinner råttorna utföra en himla massa saker. Idag hann vi ner på stan. Nu ska vi städa.

Obs! Förra blogginlägget skrevs igår.

Men idag gick iallafall sovstunden bättre. Niklas lämnade Ante vid tio och sen,efter mat och sång,  hade det tagit totalt fem minuter för personalen att lägga Ante. Välling nekade han men somnade som vanligt med traktorn. Vi vågar ju inte tro att det ska gå så lätt varje dag men det är en bra början.

Imorse gick jag och Ante till bvc där dom tog blodsocker och kollade en urinsticka på honom. Vi tycker nämligen att Ante har druckit så mycket den senaste tiden och likaså kissat (även kissat igenom nattblöjan varje natt vilket är rätt nytt) plus att han inte riktigt gått upp i vikt som han ska sista året. Och ätit som en häst. Det är ju symtom som skulle kunna tyda på diabetes så vi bokade en tid i går och fick komma redan imorse. Men lyckligtvis var blodsockret bra liksom urinstickan så läkaren tyckte inte att vi akulle oroa oss. Så skönt att vi kollade upp det ändå.

Vi gick raka vägen från bvc till förskolan. Förutom att han vägrar sitta stilla vid sångstunden eller vänta tills alla ätit klart  så går det bra. Men så är det den där sovstunden som inte fungerade idag heller. Trots välling. Trots att han fick ha med sig sin traktor som han velat somna med sista veckan. Imorgon ska personalen pröva att lägga honom med hjälp av välling. Vore ju skönt om det kunde funka.

Jag blir så oerhört trött på sjukhusledning när jag läser om det här. Igår konstaterade jag, Elin och Karin att under de år som vi jobbat på UAS har man stängt ner TRE medicinavdelningar. Och nu står man här med medicinpatienter som överbeläggningar varje dag och kriser hit och dit. Karin, som jobbar som gruppchef på 30E (medicinavdelningen) berättar att det nu ligger tre patienter i korridoren som lånar personaltoaletten (ej handikappsanpassad). Eftersom det inte finns någon ringklocka där dom ligger så utrustas varje patient med en sked och en metallskål som patienten  får slå på när han/hon behöver kalla på hjälp. Låter verkligen som Sverige 2014?

Och ingen sjuksköterska orkar ju jobba kvar. Det är så jäkla tungt jobb och man stressar in i väggen varje dag. På akuten har varje sjuksköterska minst 30 patienter som kan vara riktigt dåliga plus att patientflödet hela tiden fyller på sig (eftersom man aldrig blir av med patienter eftersom det inte finns plats på vårdavdelningarna) .

Så snälla sjukhusledningen öppna en eller flera medicinavdelningar.

Och sluta säga att patientsäkerheten inte äventyras.

Första dan

Idag var Ante och Niklas på förskolan hela dagen. Det gick över förväntan fram tills barnen skulle sova då Ante trodde det var nåt jätteroligt pyjamasparty och började med kuddkrig. Då blev sr och jr Forslund utslängda från dagiset för att gå hem och sova.  Imorgon är det jag som följer med och vi får tydligen ha med lite vålling till sovstunden så det kanske kommer att gå lite bättre. En del av sovproblemet är också att Ante inte brukar sova förrän efter ett men där ska alla sova innan tolv.

Wish me good luck!

Pottfrillan är tillbaka!

Igår gjorde jag ett försök till att klippa bort Antes sovjetinspirerande hockeyfrisyr. Det är knappast enkelt att få till det på en badande 1,5-åring som är mycket skeptiskt till allt vad sax har att göra. Resultatet blev stans fulaste pottfrisyr. Inte så nöjd.

I dag kom snön och vi var snabba ut på gården för att visa Ante snön. Sist det snöade var vi ju inte i Sverige så detta är Antes premiärsnö. Och den stora dragleksaken alias pulka fick visa sin rätta sida. Dock var lill-Härjulf mer intresserad av snöröjarn och av att pulsa runt så vi kör pulkabacken nästa helg. Om snön är kvar så (hoppas). Dessutom har Härjulf dragit på sig en förkylning såhär lagom till dagisstarten vilken inte är helt ok tycker vi. Så typiskt.

Idag är min sista onsdag med Ante. Allright, inte SISTA men sista innan ante börjar på förskolan. Får in lite rapporter från Antes kompisar som börjat den här veckan och det börjar vekligen bli lite smånervöst här hemma. Tänk om han inte kommer kunna sova med de andra? Eller slåss? Eller är jätteledsen hela dagar? Eller om det bara känns fel med förskollärarna.

I vår tänkte vi få Ante att sova i sin egen säng och hela nätter. Niklas har fått ryggproblem och klagar på att han "aldrig får ligga på rygg" och med "rumpan halvvägs utanför sängen". Precis som för mig under hela förra året med andra ord. Innan vi reste till Gambia somnade Ante oftast i sin säng inne i sitt rum fast att jag tyckte det kändes fel att inte få ligga och kramas (tolka mig rätt) och att inte läsa en bok tillsammans så jag gav upp när min magkänsla sa ifrån. Dessutom vaknar Ante åtminstone en ggr per natt och då vaknar bara jag. Eftersom jag inte orkar gå upp och till ett annat rum är det så omständligt att bära över Ante till vår säng när vi går och lägger oss. Så idag har jag flyttat in spjälsängen till vårt rum så att han får sova där. Och somna där.

Kissen

Ante älskar att leka med Disa. Disa gillar inte att leka med Ante. Öronen ligger i backslick och även fast hon är grymt respektfull och tolerant mot barn och skulle aldrig lappa till någon utan större orsak ser man hur sur hon blir när Ante leker med henne. I lördags när vi var hos mamma och pappa på middag försvann plötsligt Disa i deras lilla tvåa. Vi ropade och ropade och letade även utomhus men Disa kom aldrig.

När mina föräldrar sen skulle gå och lägga sig hittade dom henne under överkastet.

Stackarn.

Inför vårt andra besök hos mamma och pappa i måndags var mamma pedagogisk och förvarnade Disa om att Ante skulle komma.

Gissa vart hon tog vägen?

Vykort från farbror

Alltså finns det nåt roligare än när ungar som precis lärt sig skriva får uttrycka sig? Det här vykortet hänger hos Antes gammelfarmor. Grymt kul

Trettondagen

När jag gick till jobbet i fredags var jag övertygad om att jag skulle få storhelgs-OB alla helgdagar eftersom det var trettonhelgen. Men det var det ju inte alls! Trettonhelg menar jag. Det är tydligen idag? Och idag jobbar man ju självklart inte. Så den där "trettonhelgsmiddagen" hos mina föräldrar var ju en stor lögn. Trevlig fast lögnaktig iom att det fick mig att tro att trettondagen utspelade sig i lördags och således skulle jag ha tjänat mer pengar än vanligt.

Så idag har vi firat trettondagen genom att ta bussen till Antes farbror och kusiner i Gränby där vi lekte i den nya lekparken där. Riktigt bra lekpark! Däremot var Ante på sjukt dåligt humör som fick oss att gå från lekparken tidigare för att köpa akutmat på BK till barnen.

Nu ligger hela familjen och vilar/sover inför en julgransplundrig hon mamma och pappa.

Sen kör vi sista veckan innan Ante börjar på Midgård.  Vikingahatten är inköpt liksom lite yxor och nån Tors hammare.

Festligheter

Jag har jobbat hela helgen men på kvällarna har vi varit bjudna på kalas. Igår en jättegod kalkonmiddag hos mina föräldrar och även Niklas föräldrar vad där. Och idag var vi hos gammelfarmor Gun på middag.

Igår plockade vi bort allt julpynt,  julgranen och alla stjärnor. När vi, innan jul, hade tagit fram allt sa jag till Niklas att vi skulle vänta länge med att städa bort allt men redan på nyårsafton började vi ta bort några tomtar och skulle säkert ha tagit bort allt om vi hade haft tid. Men herregud vad mörkt det blir utan allt ljus, även om vi  ställt dit extra lampor. Inte alls samma sak.