Nu är vi på väg mot solen och värmen men Ante är inte riktigt lika övertygad om att det är värt att förstöra en hel natts sömn för 2 veckor med sol och bad. Vi två vuxna i resesällskapet är dock lite mer oroade tror jag då den lille både är sjuk och tyckte att det var högst överskattat att lägga sig i tid igår och valde 21.00 som den perfekta sovtiden. Men snart finns det ingen återvändo. När planet stängt dörrarna är det bara att bita ihop. Eller som Isabelle uttryckt det. -äh vi får tänka på att flyresan är lika långt som ett arbetspass och bara härda ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar