Igår vaknade Niklas av att Ante stod och snackade i sängen. Naken. Innan Niklas ens hann se efter vart nattens blöja möjligtvis kan ha tagit vägen drämde Ante den rediga 10-timmars blöjan i huvudet på honom. Då är det liksom bara att gå upp.

De sista dagarna har varit totalt händelselösa och lika men ganska sköna ändå. Vädret är ju så grått och tråkigt så det blir bara ett par korta utestunder, oftast då vi går och handlar. Sen har vi bara varit hemma. Simon var här på besök i förrgår men annars har det bara varit vi. Och jag har dessutom jobbat fre-mån.

Ikväll ska vi ha besök av Simon, Robert och Sara och en kompis till Sara. Vi ska äta en trerätters och spela nåt spel. På bilden ses en före och efter-bild  på när Niklas lagade Creme brulèe till middagen ikväll. Efterbilden är tyvärr väldigt suddig (det var inte så poppis att dra fram kameran just i det läget så jag fick bränna av saken fort).

Står och väntar på bussen till jobbet och känner mig himla eländig. Det känns som att halva världen ligger hemma och äter julgodis i soffan eller befinner sig på varmare breddgrader och till råga  på allt upptäckte jag att jag ska jobba på söndag. Trodde jag var ledig. Dessutom står cykeln på jobbet så jag måste ta bussen dit. Fredag till måndag kväll ska jag jobba. Fy alltså. Och nästa helg med.

Vill även tillägga att bussen är minst fem minuter sen. 

Vi saknar snön!

Bilder från julafton

Idag är det julens mysigaste dag (enligt mig alltså) då man får äta rester hela dan, kolla på tv och leka med sina julklappar.

Gällivarehänget

Inte helt tryggt att en mycket liten person som har lite problem med magen efter en utlandsresa gillar att ha lite häng på blöjan.

God jul!

Önskar familjen Gustafsson-Ericson-Forslund!

Idag har vi prickat in julstämningen genom att hälla mjölk i soffan och på ett täcke. Mycket mjölk. Inga namn nämnda. Men det är mycket möjligt att mjölkhällaren kan vara en mycket liten person som precis lärt sig att säga nej. 

Nu ska vi griljera revbensspjällen och göra gubbröra.

Ha en fortsatt fin dag!

Nu ligger jag på soffan och bara tar det lugnt. För det första är det inget man gör som småbarnsförälder överhuvudtaget och för det andra är det första gången jag sitter ner sen vi kom hem till Sverige. alla klappar är jag handlade och vi har städat klart, allt medan Ante varit hos sin mormor och morfar under dagen. Skönt! Nu ska vi bara mysa, lyssna på julmusik, slå in julklapparna och rimma. Niklas hotade lite med bingolottos uppesittarkväll men faran är nu avstyrd i utbyte mot en film.

Flitens boning

Hälften av julklapparna är klara och julmaten förbereds. Nu jäklar börjar det närma sig lite julfeeling!

Dan före dan före dopparedan

De senaste dagarna har vi haft det fullt upp. Inte en sekund har varit lugn och i torsdags gick jag och la mig samtidigt som Ante vid 20-tiden. Efter att vi kommit hem har Ante sovit som en tok, inte så mycket på dagen men Niklas har fått väcka honom varje dag vid niotiden. Lite lyxigt då vi är vana att gå upp vid sextiden.

Igår firade vi lillejul och det var mysigt som vanligt,  ungarna busade runt och fick gå på paketjakt ute i "skogen" där de även gick möta jultomten Ericson-Forslund. När vi sen skulle hem beställde vi en stor taxi med tre bilbarnstolar. När vi börjat åka upptäcker vi att Antes bilbarnstol sitter rätt löst och som snett på sätet. När vi kommit fram ser Niklas att även Lukas och Emilies stolar suttit löst. Då bad Niklas chaffören att visa hur han satt fast stolarna och då barkade helvetet lös. Chaffören blev helt galen! Och menade att vi ljög och när vi sa att vi inte ville betala de extra 150kr som bilbarnstolarna kostat började chaffören skrika och stängde in Niklas i taxin och var allmänt aggressiv. Niklas bad om att få prata med taxiväxeln men chaffören la hela tiden på luren. Sen sa chaffören att han skulle ringa polisen. Bra, sa vi för det var så tydligt att stolarna satt löst (man kunde vicka dom ned för sätet alltså) och chaffören skulle få böta. Men framförallt för att han var helt skogstokig. När han ringt polisen la han plötligt bara på luren när Niklas ville prata med dom. Sen stängde han dörren igen och vägrade släppa ut Niklas och bara skrek och gormade. Några grannar stod och tittade i fönstret och försökte ropa på chaffören att lugna ner sig. Då släppte han ut Niklas men fortsatte att hota och puttade Niklas och stod sådär nära honom och skrek. Jätteläskigt! Vi typ sprang därifrån och ringde taxibolaget hemma som sa att vi slapp betala och skulle ta hand om chaffören.

Hem ljuva hem

Inatt kom vi hem igen, somnade vid fem och vaknade vid nio. Det var helt underbart att få sova på vår mjuka (med afrikaska mått sett) säng och på våra nya kuddar. Även om vi haft det toppen är det mysigt att vara hemma igen, särskilt nu till jultider.

Flygresorna gick helt okej för Ante tack vare Mamma Mu, Pettson, Totte och Alfons och även tack vare babycribbet där Ante kunde chilla och se filmerna eller titta i en bok. På hemfärden gallskrek han vid bägge landningarna (mellanlandade) vilket var himla jobbigt för oss alla. Vi tror att det beror på öronen i kombination med att han var tvungen att sitta fastspänd på nån av oss.

Annars har vi tagit det ganska lugnt, badat och hängt på stranden. Vi har varit runt på lite olika marknader och städer. Varit i en appark vilket Ante gillade väldigt mycket då man även fick mata aporna. Själv var jag helt panikslagen för aporna kunde plötsligt bara komma hoppandes och sätta sig på typ huvudet.  Not so nice om man frågar mig. Annars är Gambia ett väldans trevligt land som jag varmt kan rekommendera.

Nu står julstressen framför dörren, på lördag har vi Lillejul tillsammans med Niklas familj och en annan numera stor familj, ett firande som hållt i sig sen Niklas var barn.  Frågan är bara hur vi nu ska hinna handla julklappar och laga mat på ett fåtal dagar då jag också jobbar dagpass tre dagar i sträck. Hmm!

The Gambia

Pga av väldigt undermålig tillgång på internetanslutnig här i Gambia kommer det komma högst sporadiska livstecken här på bloggen. Men för er som är intresserade kan vi meddela att det första dagarna tyder på en lyckad semester. 35 grader, sol, Ante sover 4h per dag och Gambianerna är väldigt trevliga. Även om aporna har varit lite närgångna.

Nu är vi på väg

Nu är vi på väg mot solen och värmen men Ante är inte riktigt lika övertygad om att det är värt att förstöra en hel natts sömn för 2 veckor med sol och bad. Vi två vuxna i resesällskapet är dock lite mer oroade tror jag då den lille både är sjuk och tyckte att det var högst överskattat att lägga sig i tid igår och valde 21.00 som den perfekta sovtiden. Men snart finns det ingen återvändo.  När planet stängt dörrarna är det bara att bita ihop. Eller som Isabelle uttryckt det. -äh vi får tänka på att flyresan är lika långt som ett arbetspass och bara härda ut.

Sjukstuga

Febern håller i sig och nu har Ante fått lite blåsor i munnen så det väl nån typ av virus och det är ju skönt att veta för då går det nog över snart. Men han har svårt att få i sig mat, förutom välling har han ätit en pytteliten bit scones med kaviar. Och lite fil med pepparkaka (man får ju luras lite för att malariaprofylaxen ska gå ner). Och när han ska sova vill han bara somna på mig, halvt sittandes.

Nu är Nicko och handlar det sista och då skulle han handla lite glass till lillpajsarn.

Sen är det bara för oss att få lite resfeber och slockna tidigt, vid 03 tänkte jag gå upp och duscha.

På bilden syns ett av dagens matförsök.

Denna lille rackare har börjat med en busig sak. Han kastar jord på golvet för att sedan springa till städskåpet och pekar på dammsugarn.

Detta börjar bli sjukligt snart.

Och jag låter honom få drömma om den där dammsugningen, aldrig att han ska få den njutningen.

Adventsfika och fyrverkerier

Idag var vi hembjudna till Elin och Kimpan på adventsfika. Elin hade bakat en massa gott och Ante fick klinka på hennes nya piano tillsammans med Vilmer.

Sen gick vi på fyrverkerierna. Killarna var väl kanske inte så förtjusta i det hela som vi vuxna men kanske nästa år då?

Att gå med Ante i barnvagn är som att gå med en tickande bomb och på vägen hem från fyrverkerierna brast bomben. Sen gallskrek han hela vägen hem tills dess att vällingflaskan var klar. Vi blev så svettiga och tagna av promenaden att vi båda fått duscha av oss pärsen. Så fort overallen åkte av kände vi att Ante var febrig så vi fick fort kvitto på problemet. Inte så konstigt då att han bara velat ha välling hela dagen...

Så härligt med lite febersjuka såhär dygnet innan avfärd.