Det var i torsdags som ett gammalt bromsbett från Ytterhogdal blev lite mer svullet som jag började bli lite orolig, iom att Ante haft feber tänkte jag att det kunde vara nån typ av hudinfektion men då såg det inte ut som borrelia så jag avfärdade det. I fredags, på väg hit till Lidköping, stannade vi på en mack och Niklas lät Ante stå på bordet framför mig och då tyckte jag att det var rött i ena knävecket också. Då blev vi oroliga, jag tyckte att det liknade borrelia men eftersom det inte såg ut som det typiska ring-borrelian sa vi att vi skulle avvakta och se. Igår när vi var ute och åt lunch såg mina föräldrar knävecksmärket och så hade det blivit mer borrelialikt. Så då var det bara att ringa sjukvårdsupplysningen. Vi kom fram dit direkt och vi fick en tid hos läkaren direkt. Läkaren stod och väntade på Ante när dom kom fram och gick på klinik och skrev ut pencillin.
Känner man sig som världens sämsta förälder när man inte ens kan följa med till doktorn?
Det är mycket möjligt. Det är även mycket möjligt att en tår kan ha fällts några gånger.
Som tur är var mina föräldrar, som är sjukvårdskunniga, här och allt har gått jättebra med själva barnvaktningen. Ante hade somnat fort och sovit länge. Skönt det!
Medan vi var på bröllop var Ante och hans mormor och morfar på besök hos ett par vänner. Ante lekte med deras hundar och tittade på hönor.
Bröllopet var jätteroligt. David och Mia gifte sig borgerligt nere vid en liten liten hamn vid Vänern. Jag höll på att dö när ett par av Davids vänner körde Halo och fick hålla mig i styr för att inte bryta ihop av allt fina. Vi dansade hela natten lång, kom hem sent och nu ligger vi på hotellet och väntar på att vi (alltså Kattis och Niklas) ska bli kördugliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar