Loppisfyndet

Häromdagen förkunnade mina kära föräldrar att det öppnat ett nytt loppis här i stan (Motala alltså) och hjärtat slog några slag snabbare. "Vi måste åka dit NU!" ropade jag men eftersom det var söndag (och i trakterna är man väldigt kyrkliga) var det kört. Måste noteras jag jag (och även Niklas) är så extremt köpsugna. Jag måste köpa nåt, vad som helst men helst nåt vi fyndat på loppis. Vi bara måste hitta nåt på loppis. Nu nu nu. 

Så imorse stod hela familjen redo. 11 öppnade det nya loppiset och eftersom det är första dagen på veckan som loppiset har öppet så antog vi att de måste ha fyllt hyllorna med en massa fynd. Vi svängde in på parkeringen 11.03 men parkeringen hade redan börjat fylla sig och vi fick en parkeringsplats längre bort. Den PANIKEN. Jag hade redan sett ett sällskap med tjejer, som jag visste skulle vilja fynda samma grejer som oss, närmat sig ingången minst en minut innan oss. Så jag bokatavligen sprang mot ingången med Ante i vagnen, hann se en fin kruka i gratiskorgen (som fanns kvar när vi skulle gå) och tog rygg på tjejgänget.

Loppiset var verkligen bra, särskilt klädavdelningen. Jag hittade nästan tre plagg (de var för stora och små). Och Ante fick marrakas och en tamburin och böcker och jag fick en fin blå skål. Den ska jag ha karameller i. Året runt, jag lovar.

Igår köpte jag ett par värmeljushållare och en adventsstjärna på loppis. Och grannarna här sålde en tripptrappstol vara sådär. Men ändå, vi har fortfarande inte fyndat nåt på det där kittlande sättet.  Så kampen fortsätter.