Ända sen jag flyttade hemifrån har jag utvecklat några härliga tvångstankar. Det började med den traditionella spiskontrollen. "Av, av, av, av. Spisen är av. Och ugnen står på noll och är av". Därefter, när spisen är kollad en ggr, får jag alltid en känsla av att jag kan ha råkat komma åt (?) en knapp så att spisen råkats sättas på. Så därför måste jag börja om "av, av, av" osv och oftast kan jag hejda mig där. SKÖNT tänker ni. Ha!
Sen är det vattenkokaren som måste ses över, sladden måste vara ur ifall att den av en oförklarlig anledning skulle råkas sättas på och börja torrkoka.
Sen måste mikron stå på noll. Det känns av nån anledning väldigt viktigt.
Och frysdörren ska vara stängd. "Stängd" säger jag högt för mig själv.
Därefter sker kökskollen, som jag säger, ytterligare en gång. Och kanske en gång till, särskilt om jag råkat gå på toa efter kökskollen. Gärna när jag är sådär tio minuter försenad.
Det har även hänt att jag 06.30 en kall vinterdag har börjat att cykla till jobbet, cyklat ca 1 km för att sedan vända och kontrollera om allt.
Man är ju sundheten själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar