Det ordnar sig!

Ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer organiserad i min vardag. Men det går inte. Har provat.

Som idag, hade alltså varit inställd på att åka till Sthlm i en vecka. Igår eftermiddag frågade min vän vilket tåg jag skulle ta. "Eh just ja" tänkte jag och stressgooglade fram en lämplig tid. Kan ju alltid vara skönt att veta när man måste gå upp. Vi tar 10- tåget! Kl. 9 började jag bli redo för att klä på en motstridig Ante sina kläder för att hinna ta bussen och köpa en biljett. Tänkte inte på att kolla upp nån buss till stationen, dom går ju ändå hela tiden. Bussen kom också sådär perfekt när vi väntat ca två min på hållplatsen. Nemas problemas!

Men ändå.

Hann precis hoppa på tiotåget och då hade jag fått springa från biljettautomaten via hissen och över perrongen.

Det är alltså en väldigt spännande värld jag lever i. Min teori är att ALLT ORDNAR SIG vilket det oftast gör med lite svett rinnande längst ryggraden.

Efter Stockholmslunchen ringde Niklas. Ordningen och tidspessimistens pastor. "Vilken tid kommer du hem" frågade han. "Hem?" tänkte jag. "Ja... fyra?" svarar jag lite frågande och hör hur Niklas får en rysning av ångest (han kan knappt ta tvåan ner på stan utan att ha EN TID).

Efter ett par timmar ringde Niklas igen. "Vilket tåg tar du". Fan. "Fyratåget?" svarade jag återigen lite frågande. Kl. 16 känner jag att jag kanske borde se över det här med tågtider och så och slår fram en tid. Självklart lyckades jag missa det tåget. Som tur är går det ca fem SJ-och SL-tåg till Uppsala varje timme så det är ju bara att vänta ca tio min till nästa tåg.

Det där med tider och stress för att hinna med bussar när det ändå går bussar hela tiden har aldrig varit min grej.