Efter förra veckans psykologsnack på föräldragruppen var jag inspirerad av att lära Ante att inte somna vid bröstet innan han somnar för natten. Tydligen ska barnet vakna mer sällan under natten då. Det har väl gått relativt bra, ibland somnar han till och med av sig själv (precis efter amning men utan att ha bröstet i munnen). Men inte tycker jag att han vaknar mer sällan, snarare tvärtom. Det gör det hela mer tydligt hur ovetenskapliga råden från bvc är.
Planen var också att lära Ante att somna i sin säng. Vi klarade max tre minuter av hysteriskt skrik innan vi gav upp. Och det kändes som att jag lärde mig en läxa, varför ska vi ändra på nåt som faktiskt funkar bra? Nu somnar han i vår säng efter amning och så bär vi över honom till sin säng när vi går och lägger oss. Ibland vaknar han till då han hamnar i sin säng men somnar ofta om fort. Det är ju hur bra som helst!
Jag blir lite arg över att bvc gärna vill påskynda allt. Så fort barnet blir fem månader så ska alla rutiner sitta eller åtminstone försöka få dom att funka. Man gör problem av saker som egentligen inte är ett problem, på råd som inte är evidensbaserade och till föräldrar som knappt har hunnit fatta att ungen har kommit. Sån stress! Om barnet nu somnar när det ammas så är väl det jättebra, man slipper vagga och bära tills det somnar. Visst kan man försöka ändra på det som inte fungerar men inte bara för att.
Nu blir det lite italienskt från saluhallen ("fredagslyx" hette det för 98 spänn, perfa) och vin och På spåret!