Det här med att amma

När jag var gravid hade jag inte en tanke på det här med amning, inte mer än att jag ville amma om det funkar bra och de tips man fick på förldrautbildningen på mvc. För mig var det viktigaste då att graviditeten skulle gå bra, att barnet skulle överleva den och förlossningen. Vi var nog relativt inställda på hur jobbig omställningen till  föräldralivet var, att man inte skulle få sova och konstant vara stressad. Men däremot kom det ändå som en chock för mig att hur amningsfokuserat hela första halvåret är.
För det första att man i princip ammar varannan timme dygnet runt de första månaderna och ska man ner på stan så måste man banne mig amma precis innan man går och gärna ha en plan för vart man ska amma om Ante vaknar och är hungrig. Och att alla kläder man har måste vara amningsvänliga och att man också läcker mycket mjölk (och att barnet som ammar läcker mjölk från munnen som på nåt sätt som rinner på ens egna kläder). På BB handlade det bara om amning och 90% av frågorna på BVC handlar om ammningen. Och att man måste dricka så galet stora mängder vätska att man måste ha en flaska vatten med sig vart man än går. Och gärna en liten handduk lite här och där. Jag har nog aldrig googlat så mycket som jag har gjort med ordet "amning + xx".
Att amma är samtidigt bland det mysigaste som finns, om man själv känner sig lugn och avslappnad och sitter bekvämt med nåt att dricka inom räckhåll och TV:n är på. Det finns såklart mycket fördelar med amning (om den funkar), inte minst att man har maten med sig överallt. Så jag är glad över att amningen har gått smidigt för det är fanimej en hel vetenskap det där.