Mamma klagar på grannen

En av orsakerna till mitt hemnetknarkande är våra grannar. Från att medelåldern varit 28 år så har medelåldern i bostadsrättsföreningen de senaste månaderna sjunkit till 19 (och det beror inte på att Ante och andra ungar fötts utan snarare att Pappa Höginkomsttagare fått punga upp).

Två dagar efter att vår närmaste granne flyttat in (och på en tisdag) ställde han till med fest, lagom till Antes treveckosdag. Och då snackar vi ingen vanlig fest utan "50 pers i en etta- fest" med dunkadunka på högsta volym. Vi, som sov ca 50 min effektiv sömn på den tiden, såg rött och hann säga en och en annan svordom den kvällen. Som tur var slutade festen lagom till 22- tiden och vi pustade ut framför tv4-nyheterna.

I går kväll kl. 23.30 hände nåt nytt i min 28-åriga historia. Efter att den närmsta grannen spelat musik med hög volym i ca 10 min (har ju inte den bästa stubinen just nu ) så ringde jag på 19-åringens dörr för att klaga. Såg framför mig hur denne 19-åring skulle se ut: finnig, fjunig med backslick och den rosa Ganttröjan på.

När 19-åringen öppnade dörren var jag tvungen att svälja hela mitt inplanerade klagomål för i dörren står en är trevlig ung herre på sitt bästa lill-lördaghumör, tog i handen och hälsade glatt och "självklart skruvar jag ner" och "kul att träffas" och "säg bara till om ni blir störda igen".

Välkommen in i föreningen kära granne!