Det här med sociala medier

Ett av de bästa dragen jag gjort sen Ante föddes är att jag har inaktiverat mitt facebookkonto, jag var så extremt trött på hela facebookgrejen.

Jag minns den dag år 2007 när Elin skickade länken på den nya internetgrejen där man kunde dela foton med varandra, en helt annan sak jämfört med Lunarstorm (där jag och Nadia hade vårt alterego Torsten från Jämtland som jävlades med en tjej i vår gymnasieklass) och Skunk.

På den tiden la man upp varenda foto som togs på facebook, man skrev statusuppdateringar varje dag, allt från "jobbar kväll" till lite mer intressanta inlägg och var hur aktiv som helst. Tills ett par, tre år sen då folk började tröttna på det här med statusuppdateringar och foton och facebook utökade reklamutbudet.

Sen kom det här med "tycka synd om" och gillasidor där man ska gilla bilden om man tycker att flickan med Downs syndrom är söt. Eller gilla söta kattungar eller gilla om man är emot cancersjuka barn. Eller gilla om man vill ha fred eller om man tycker illa om svält. Eller gilla mammor och gilla kvinnor och gilla att sova och mat. Gilla museer, gilla "roliga" foton. Gilla ljus formade som hjärtan och gilla fina livscitat. Man ska gilla allt, annars har man inget att göra på facebook.

Droppen som fick bägarn att rinna över var när alla upprop startades, särskilt de av rasistisk karaktär som exempelvis den som vill förbjuda böneutop i en moske i Malmö. Den är inte bara emot böneutropet utan anklagar islam för det mesta (som att man inte får sjunga psalmer på skolavslutningar och att muslimerna enbart lever på socialbidrag och slår ner gamla tanter).

För att fira min inaktivering bjuder jag på foton från det första facebookåret: