Både igår och idag har jag ock Stellan varit lediga på grund av att jag jobbar i helgen. Igår tog vi oss till Sollis där vi träffade Nadia, lilla Mira och Linnéa. Vi åt en asgod veggobuffè vid Ulriksdals slott och for sen hem för tiden rinner för fort iväg när man ska lämna sent men hämta tidigt. Jag lämnade Ante till dess att själva skolan startar, nästa 15 min för sent. Hade helt missuppfattat när själva skolan egentligen börjar, har aldrig riktigt tagit reda på det eftersom vi alltid lämnat till 7.30. Anade oråd när hela skolgården var tom, kastade in Ante i klassrummet och började fila på en lång ursäkt inför lämningen idag. 

Idag har jag haft det lyxigt. Först ett par timmar hos frissan där jag har fått blondare slingor. Alltså det är ju en av fördelarna nu när vi får två månadslöner igen; att kunna unna sig detta. 

Sen kom Niklas, som ”jobbade” hemma, och hämtade mig och vi åkte till mappa som lagat lunch och tagit hand om minipojken under tiden. Och nu ikväll gjorde Niklas en superb kalvfilepizza. 

Men imorgon ska jag jobba; dels ha patienter och samtidigt vara platsansvarig. Är sjukt otaggad om man säger så. Jag är ju van att ha patienter och vara platsansvarig från både vårdavdelning och iva men jag är inte helt bekväm med nya journalsystemet och läkemedelsdelen där plus att jag inte har nåt pratorinloggning så att jag kan skicka hem patienter som har kommunal hjälp. Detta blir därför så tidskrävande. 

Nu är hösten verkligen igång. Det märks särskilt på barnens humör som inte är direkt strålande mellan 16.30-18. Idag skrek Stellan från minuten jag klev in genom dörren (var sen efter ett möte) tills att han skulle sova i princip. Och Ante var på nästan samma humör. De är hungriga och fruktansvärt trötta. 

Och ... samma här!

Jag har en kollega på semester och den andra är på väg att sluta och därför börjat lämna jobbet ”in mind”. Det har gjort att jag har stort ansvar för frakturor, avikelseutredningar och introduktionssamtal plus vanliga bekymmer. Plus studiedagar och planering. Men! Hösten ser ändå rolig ut, jag ska på kurs i Stockholm snart och även gå det Operativa chefsprogrammet. 

Även Stellan har fått en ny vardag. Hans vardag går dock mest ut på att hänga med exakt samma fröken hela dagar. Susanne alltså, vilken klippa. Dock är hon lite för mycket av en klippa just nu. Stellan vägrar att äta om han inte får sitta i hennes knä alternativt vid samma bord och han blir skitsur när hon måste gå på toa. Häromdagen började hon efter att Stellan hade kommit och han hade lyckats hitta ett foto av henne någonstans (ingen fattar var) som han surt hade gått runt och pekat på hela morgonen tills hon hade dykt upp (han saknar ju talets förmåga, den lille mannen). Han hade även fått delta på gårdagens APT på förskolan eftersom Susanne självklart var där. 

Hon är fin, Susanne!

I måndags blev min äldste gosse skolbarn. Jag var ledig och hängde med hela dagen i skolan. Han verkar ha tre grymma lärare och en urmysig klass. Trots att skolan är stor (Uppsalas största) med över 600 ungar så upplever man den som liten för att skolgården är indelad i flera partier. Ante är en av få som fått gå på fritids denna veckan och han älskar det. Han leker hästhoppning och får även träffa barnen som gick på samma förskola fast är ett år äldre så han känner många vilket känns rätt tryggt. 

Men så trött han har varit! 

Idag kom en kollega och frågade mig om hur jag mår för att hon tyckte att jag såg sliten ut. JAG ÄR SÅ TRÖTT SÅ TRÖTT! och har typ nackspärr.

Igår kväll förkunnade jag för Karin, min granne och typ-kollega, att jag bara behover en god natts sömn. Tog dock inte i trä. Vid 04.30 vaknade Stellan med typ kombination av astma och krupp. Blev helt sönderstressad och tog taxi in till sjukan för vi fock inte i honom inhalationerna och NEJ jag kollade INTE efter indragningar. Klockan var strax efter fyra hallå? Han lät liksom obstruktiv både på in-och utandning och NEJ jag tänkte INTE på krupp fast att han har haft det många ggr förut. Vi tog som sagt taxi in och redan vid ankomsten till barn-akm var andningen bättre men vi skickades ändå vidare till öron-näsa-hals. Där kände de igen oss efter de typ 10 ggr som vi varit där i sommar (senast i helgen plus ett mottagningsbesök igår). 

Kom hem vid 06, Stellan fick sova en timme men sen lämnade jag honom på förskolan plus Ante i skolan. JA JAG LÄMNADE STELLAN. Har haft en del ångest för det idag men han har haft en bra dag idag. 

Nu har jag druckit ett glas vin och ätit en sen middag med Niklas och vi ska kolla på Maria Wern och somna i soffan. 

Den här veckan har vår minsteman börjat på förskolan, vår lille bebis. Och förutom att han blivit utvisad från vilan ett par gånger så har det gått oförväntat bra för den lille rumpnissen.  

Men jag ropar inte hej än, vi får se hur bra det kommer att gå när jag ska lämna den lille morsgrisen eller när han inser att denna "fest" kommer att vara för evigt. 

Men hörrni, idag var vi på Disagården. Vilken pärla! Vi gick barnvisningen som Ante verkligen gillade och bara vara där och titta på djur, gå på styltor, fika. 

Är dock tröttare än den tröttaste just nu. 

För en vecka sedan vid denna stund hade jag en sån där megaångest: skulle börja jobba igen. Hade öppnat jobbmailen för att kolla av inkorgen och den var ju minst sagt proppfull. Och jag skulle vara tillförordnad, gruppchef och ssk1 under samma vecka utan nån chefskollega. Tur dock; tillsammans med vår bemanningsassistent. 

Men alltså, den här veckan har varit riktigt bra. Det har varit mycket att göra, många sjukskrivningar, svåra patienter, ovana sekreterare, fyra nya medarbetare att ta hand om. Men en bra bakjour (David) och ändå ett bra gäng i tjänst. Vi har haft kul, jag och bemanningsassistenten har kunnat göra saker i "lugn" och ro och jag har fått lösa saker på mitt sätt. Så gött! Att få ha ett sånt mandat i ALLA frågor. Kanske att jag har fått landa i chefrollen också.