Den där jinxen i slutet av vabruari borde aldrig ha uttalats. I lördags förra vecka vaknade Ante genom att spy och sen fortsatte en kräksjuka utan dess nåde. Ante har kräkts och kräkts så att han knappt kunde stå på benen till sist, det finns inte så stora energireserver på den där klena kroppen. När han väl blev fri från kräket så kom diarrèer och sen fler kräkningar. 

Stellan har klarat sig hittills och börjat med såna där mikrosmakportioner som efter några dagar har växt till iallafall en tesked, han är aptiten själv. "Sluta inte ge om barnet vill ha mer" sa BVC-sköterskan så nu kör vi i princip på det. Han skulle kunna äta hur mycket dom helst så vi får stoppa honom efter ett tag. 

Men det här med napp och nappflaska-våra barn är som ett par idioter när det kommer till att exempelvis dricka ur flaskan. 

När Ante väl hade blivit frisk så var det min tur och igår toppades detta med rätt hög feber. Så efter den här veckan med två barn hemma, stora tvätthögar, kräks, bajs och feber så är vi helt slut. 

I lördags jinxade jag. "Det är med VABruarii- den har vi fetmissat" (OBS jag tog i trä efter uttalandet). Såklart. 27/2. Feber 39,5 grader hos största barnet. Och såklart kvällen då jag är ensam med bägge barnen, en feberyrande fyraåring är inte att leka med. Men trots feber (vi matade i alvedon) pallrade sig den lille tappre till en konsert som han längtat till, Bröderna Lindgren på UKK. 

Trettio minuter innan tempen togs

"Jag lägger mig och vilar och tittar på när du bygger med lego"

Annars har jag haft en del att stå i de sista veckorna. Framför allt gäller det saker med förskolan. Jag sitter i valberedningen och det har varit rätt mycket jobb och mail och dessutom har tongångarna där inte varit trevliga och detta har tagit all energi. Sen har vi i evenemangsgruppen fixat två grejer för förskolan som också krävt engagemang. 

Stellan har kommit in i nån utvecklingsfas och nöjer sig inte förrän man har honom i famnen.  

Vi har också börjat se Westworld på HBO. Den är så bra, sån smart manus.