Per Stellan Weine Forslund

Kära vänner: vi har ett namn. Stellan! 

Den nydöpte lille grymtarn har hållt mig vaken under nätterna. Han har nån slags vakenperiod på två timmar där vid 03-05.  Jag hade sån huvudvärk hela dagen igår, oftast beror det på sömnbrist och idag hoppas jag på en lite bättre dag. Och natt! 

Lämningen idag gick bra, bebisen somnade direkt i bärselen och vi hade inga bråk kring kläder. Sen har Grymtarn i princip bara sovit sen vi kom hem, med undantag för ett bad. Jag har kunnat äta utan att ha honom i famnen, plockat och till och med duschat. Så nu hoppas jag att hämtningen går lika bra, ska förbi Ica och så kommer Ante med stor sannolikhet vilja vara ute ett tag innan vi går in. 

Efter vår vanliga promenad nånstans i hemkvarteren så har vi landat hemma. Lussebulldegen är på jäsning och adventsstjärnorna är uppe. Ante knaprar redan i sig sitt lördagsgodis men det blir nog mer av det goda för Niklas har tagit sig an att göra ett pepparkakshus, ett sånt där färdigt hus men ändå. Lillebror har sovit i över tre timmar och mina bröst börjar säga ifrån så låt honom nu vakna innan degen jäst klart! 

På måndag är eldprovet, då börjar Niklas jobba igen. Att tajma amning och lämning kan bli en prövning som jag stressar upp mig inför men efter att ha hört ett par kompisar så inser jag att jag har det ju lättare än många. Vi bor ju liksom på samma gård som förskolan så om amningen inte tajmas så bra är det ingen kris, det tar bara några minuter att lämna. Jag gillar att ha saker förberett; morgondagens kläder ska vara framplockade, vattenflaskor och tvättlappar strategiskt placerade, blöjor påfyllda. Så det ordnar sig nog, känns bara lite sorgligt att det här var våra veckor tillsammas och kanske för sista gången. Tiden går så fort, det gör mig så stressad. 

Vårt stora problem just nu är att vi inte riktigt döpt vår son, det är ju ingen brådska men det känns lika opersonligt varje gång vi måste säga "bebisen"/"han"/"den" så vi börjar känna att han måste gå ett namn. Det står mellan två namn; Olle och Stellan. Det ena vanligt och det andra mer ovanligt.

Ante har fått vara på förskolan den här veckan, vi hade tänkt att han skulle få vara hemma men det märktes att hans rutiner stördes och han blev alldeles hyperaktiv. Läggningarna har varit jobbiga och vi hoppas att han ska börja lugna ner sig för kvällarna här hemma börjar likna en show med Ante som huvudperson som kommer ut från sitt rum och låtsas gå i sömnen  eller spelar nån sorts pajas. 

Gårdagens femdagarskontroll gick bra, de flesta barn har gått ner i vikt efter födseln han han hade bara gått ner 100g vilket anses som en liten viktnedgång. Natten som var gick bättre nu när jag känner att jag kan ge nappen, jag kunde tom lägga ner honom i babynestet så att han fick sova där. 

Den här lille knådden

har hållt mig vaken hela natten. Han har varit missnöjd och ledsen och sovit enbart korta stunder. Ingenting funkade. Till slut provade vi med napp som han tog efter flera försök och då somnade han gott. Idag är det femdagarkontroll och jag hoppas verkligen att han ökat i vikt nu!

Så för ett dygn sen föddes vår lille bebis. Jag började få värkar igen vid 22-23 som förvärrades och vid 01 hade jag plötsligt värkar nästan hela tiden och vi kastade oss på telefonen ocj fick komma in. 

På vägen dit hade jag en hel del värkar och när vi bara har 100 m kvar så krockar taxin med en annan taxi och taxichaufförerna går ut och börjar bråka. Så Niklas fick hoppa ut ur bilen och fråga om vi inte kunde bli framkörda till sjukan vilket vi fick. 

Väl framme var jag öppen 3 cm men värkarna blev fort intensiva och efter ett par timmar var jag öppen 8 cm. Sen var förloppet som identiskt med Antes förlossning. Såklart, bara det att det var för sent för EDA. Jag fick krystvärkar och barnmorskan trodde såklart att det var dags men jag kunde inte krysta ner honom för att jag var så trött (hade ju knappt sovit på över ett dygn). 

Och då gick bebisens hjärtfrekvens ner och läkare kom inspringande med sugklocka. Men det var bra läkare som backade undan och tog det lugnt och hälsade på oss. Hjärtfrekvensen blev bättre bara jag vände mig så jag fick en värkavstannande spruta för att får tillbaka krafterna ett tag. Och efter att jag försökt krysta ner bebisen utan noll resultat satte de på värkstimulerande dropp och då  tog det inte många minuter förrän han var ute. Han hade faktiskt navelsträngen lindad två varv runt huvudet så det kan ha varit därför hjärtfrekvensen gick ner. 

Men över huvudtaget var det, från lin sida, en okej förlossning. Jag skulle så gärna ha haft den där EDA:n för fyfasen var ont det gör med enbart lustgas. Efter en sån lång stund med enbart lustgas så är man i en bubbla som jag tycker är obehaglig. Jag var sjukt orolig och rädd  men barnmorskan var så bra. 

Nu har vi varit på BB i ett dygn snart och får förhoppningsvis åka hem efter läkarbesöket. Ante och hans farföräldrar var här igår och han tyckte det var lite konstigt med bebisen, han vågade inte riktigt ta i honom. Förmodligen hade han väntat sig en fyraårig lekkamrat. 

I natt vid ett-tiden gick vattnet och vi fick komma in för en kontroll. Just då, och några svängar därefter, hade jag regelbundna värkar var 3:e minut och efter mycket om och men gjorde barnmorskan en undersökning och då var jag öppen 3-4 cm. Men sen började värkarna avta och vid tio fick vi åka hem igen i väntan på att värkarna ska sätta igång på riktigt. Annars har vi en tid för igångsättning imorgon fm. 

Det kändes faktiskt skönt att få åka hem, de kastade verkligen inte ut oss utan vi fick bestäma själva. Niklas har i princip suttit i en fåtölj med ryggstödet vid ländryggen och försökt sova så han blev också rätt intresserad av att åka hem. 

För en vecka sen trodde jag att jag utan tvekan skulle ha fött innan denna helg eftersom jag hade så sjukt mycket förvärkar och värkar. Men de senaste dygnen har jag mått väldigt bra, utan några direkt kraftiga förvärkar eller tecken på att en förlossning skulle vara på g. Imorgon är det beräknat födelsedatum, den dagen jag födde Ante på så jag har såklart räknat med at få föda i närheten av detta datum. Han skulle också föddes på söndagen men jag fick värkarna redan på fredagen så igår kväll hade jag  ett "värkstartsdatum". Men nu börjar jag faktiskt tro att det kommer ta ett längre tag. Hade man sagt att jag ev skulle gå över tiden för en vecka sen så hade jag fått panik men nu när jag sover okej på nätterna och inte har såna förvärkar känns det mer okej. Det jobbiga är att det är svårt att planera dagarna, jag orkar inte styra upp en träff med kompisar för att sen kanske ställa in den igen. 

Den här dagen... Efter ett nervöst besök på MVC där två barnmorskor blev osäkra på barnets läge plus att jag för några dagar tyckte att barnet slog en volt blev jag skickad till Ackis för att kolla läget via ultraljud. Jag blev så nervös för ett ev vändningsförsök som inte lär vara så bekvämt i v 40 alternativt risk för kejsarsnitt under promenaden och jag började göra bilder av en ny typ av förlossning. 

Även barnmorskan som skulle göra ultraljudet tyckte att barnet verkade ligga med huvudet upp men ultraljudet var positivt, han ligger helt som han ska. Lättnaden! 

Alltså nu ska fanimej den här dagen vändas. Det är nån slags fika på förskolan som ska bli trevlig och man får ju hoppas att gubben i väst inte skapar ett tredje världskrig. 

Jag har vaknat tidigt idag, såg att klockan var 05.20 och tänkte att jag måste kolla valresultatet innan jg somnar om. Kolla att Clinton vunnit bara. Bara det att hon leder inte. Vad fasen är det som händer där borta? Det känns ju plötsligt otroligt obehagligt att föda in ett barn i den här nya världen. Den mannen... Vad ska han nu ställa till med?

Varje kväll och framför allt natt sen i torsdags har jag haft ordentliga förvärkar, nästan på vanliga värkar skulle jag säga. Igår vaknade jag vid 02 av värkar och kunde inte somna om så jag låg i soffan hela dagen igår. I natt hade jag en sväng till med värkar men de gick snabbt över och jag somnade om fort. Idag kanske jag åker ner en sväng på stan för att köpa mjukisbrallor som vår käre fyraåring nu vill ha på sig igen. Han är ju väldigt bestämd när det gäller kläder och nu får han följa med till affären och välja kläder. Annars köper vi bara dyrare kläder som han vägrar bära, när Ante får välja är det superhjältetröjor från H&M som gäller och de är ju rätt billiga. 

Annars ser jag fram emot att:

1. Det är val i USA (spännande att se)

2. Årets julvärd presenteras 

3. Årets julklapp presenteras 

Japp. Jag ska ta en dusch och borsta håret, jag lovar. 

Den här helgen har varit så klockren och härlig. I fredags åkte Ante ut till Öregrund tillsammans med sin farmor och farfar och kusiner för ett dygn och vi var barnfria för säkert sista ggr på ett år. Vi var nere på stan och gick och åkte sen hem och kollade på film och åt godis. På kvällen träffade vi Björn och Ange. Vi såg Dr Strange och åt på Hodja, sen gick vi till ett väldigt trevligt ställe och tog en öl. Och igår fortsatte vi soffhänget tills Ante kom hem. Vi var bjudna på middag hos en färskolefamilj, en sån som börjar kl.16 och slutar innan 20 då alla barn börjar bli trötta. Såna middagar är verkligen underskattade. Och i em ska vi till torget för att applådera för Sirius och sen gå ljusvandringen. Alltså denna helg- kaboom. 

*Petite*

Nu är det 10 dagar kvar till beräknat födelsedatum, jag tar en vecka i taget. Nu tänker jag att han kan komma nästa torsdag och att jag inte kommer att behöva gå över tiden, för att orka. Jag har så ont överallt, i revbenen och i höfterna och det är det som får mig på rätt kasst humör. Vi har några inplanerade saker i helgen som är roliga och som jag ser fram emot så det känns ljusare och ljusare för varje dag. 

Från gymmet häromdagen. Fick betala engångspris på 100kr då kortet hade fått ut och då jag knappats har tid eller pengar att uppdatera det. Låt mg tillägga att det var 100kr åt fanders. Jag kunde crosstraina ett tag men sen; bebisen är så långt nere att det känns som att jag sitter på hans panna hur jag än gör. Nu får jag helt enkelt stanna hemma och dammsuga och kolla på Top model för det där med att gymma känns som en onödig kostnad just nu.