Igår skulle vi alltså ut och "fjällvandra" igen. Barnen hade varit inomhus hela förmiddagen pga störtregn och röjt rejält, bråkat och tagit fram varenda grej ur kattvindarna. Så det var liksom på tiden att komma ut, trots regnet. Dock var det också det dåliga vädret som stoppade oss. Vägen upp på fjället var dålig och vi gick vända halvvägs upp. Vi stannade på en gammal kvarn på vågen ner där barnen åt en varsin kaka. 

På eftermiddagen körde jag och Niklas ner till en tjärn nån km från huset. Jag letade hjortron och Niklas fiskade. Han fick två stora abborrar, den ena på 900 g. Bägge gångerna det nappade hade jag frågat "hur går det?" varav Niklas svarade "dåligt som vanligt".  

Nu är vi på väg hem till Uppsala, ska bli så skönt att få sova i egen säng igen. 

Under det här året så har jag inte läst så mycket, förutom en bok om feber som inte räknas och Utan personligt ansvar (kan vara nån mer) så typ noll böcker. Tills nu! Under den här semestern har jag hittills läst två. När fasen ska jag hinna läsa? har jag tänkt. Vi har följt en del serier såsom Orange is the new black och Marcella och då brukar jag oftast somna i soffan. Sen är det podcasts på det. Men jag har faktiskt hunnit få lite lästid innan de andra vaknat plus nu när Ante har lekt med sina kusiner. 

Igår tog vi barnen ut och "fjällvandrade". Vi lurade dom helt och hållet. Alltså vi är ju i fjällområden (inte så långt från Vemdalen och Klövsjö) och vi vandrade (totalt 2 km tor). Så det är inte helt ljugit att vi fjällvandrade. Ante hade dessutom, inspirerad av Petttson och Findus, fått hela förskolan att tro att han skulle fjällvandra under sommarlovet så vi kände oss lite pressade av att göra just det. Vi "vandrade" till mittpunkten. Det var myggigt och Niklas fick bära Ante ca 200 m. Men väl framme var det fint ordnat och värt mödan. 

Är kanske inte supersugen att fjällvandra (Niklas har tjatat varje år) på riktigt men om typ fem år så! Imorgon ska vi dock gå upp på ett riktigt fjäll och vandra 500 m till ett utkikstorn så att Ante har fjällvandrat under sommarlovet stämmer lite. Lite! 

Dagen började med en sovmorgon, vi vaknade kvart i nio, detta pga att barnen var uppe till 22 igår (något vi bittert fått ångra pga många griniga stunder). Idag vet vi bättre och dom nattas just nu. Eller ja, Ante ligger och surar på en stickig filt på golvet samtidigt som han dricker välling. Han ville sova under altanen i natt men vi nekade, skrämde med björnen som lever här i närheten och kylan men inget hjälpte och därför är han för tillfället skitsur. 

Annars har vi badat, spelat fia med knuff, tjuvkör bil och moppar. Som ett par fjortonåringar. 

Igår åkte vi hit till Ytterhogdal. När vi kom fram var det fortfarande 29 grader varmt och vi tog ett kvällsdopp i sjön, till och med jag badade. När vi kom tillbaka till stugan åt vi middag och när vi skulle ta en varsin dusch (utedusch) slog vädret om, på cirka fem sekunder och sen började det regna och blåsa och vips fick vi det vanliga Ytterhogdalvädret (dåligt väder). 

Imorse åkte vi och plockade svamp. Eller jag körde i 10 km/h och Niklas och Ante satt klistrade i framsätet och kikade efter Karl Johan. Vi gick 500 m, hittade ingen svamp men dock lite hjortron. Därefter har vi tagit en snabb sväng i Sveg och ett till dopp (i regnet). Nu på kvällen kom Tobbe och barnen upp och vårt lugn byttes ut mot en något mer livad stämning.   

Varma dagar nu. Förra gången  jag var gravid var sommaren extremt dålig, till min fördel och fy satan vilken tur det var. Den här gången är det något annorlunda, inte var att det varit många såna varma dagar än men de som varit - oboy. Värmen blir ju liksom dubbelt så varm och mina fötter har varit riktigt svullna på kvällen. Och sen blir det ju inte så mycket vila heller... 

Igår åkte vi till Åkersberga och hälsade på en jobbarkompis till Niklas och även en annan kollega  till honom kom dit. Sen drog vi alla till ett bad i närheten men efter bara ett bad fick vi alla åka hem då det var så galet många getingar där. Dom var överallt, uppe i ansiktet på barnen. Ante sov hela vägen hem vilket straffade sig sen då det tog två timmar för honom att somna på kvällen. 

Idag drog vi nytta av Fyrishov sommarpass, fasen vilken investering det har varit. Även Elin med familj var där. Ante tröttnade efter ett par timmar, han brukar kunna hålla i ett tag men idag var han lite för påverkad av värmen och ville hem och bygga med lego. 

Nu har vi lämnat Lönsås och dessutom hunnit med ett stopp i Lidköping på vägen hem. Vi har bott hos Mia och David och haft det trevligt, Ante och Harry har lekt bra tillsammans. Deras största bråk har berört ämnet kolsyrat vatten som Ante kallar för bubbelvatten alt kolsyrat vatten men som Harry kallar stickelvatten. Detta ämne har diskuterats många gånger, till slut har man kommit överrens om att det går att kalla det kolsyrade vattnet för kittelvatten. I morse hade barnen även en lång diskussion om Ante skulle åka hem strax eller snart. 

I går kväll kom Anna och Calle över och joinade middagen och det var så himla kul att träffa dom. Det var två år sen sist typ och dom har hunnit få barn och snabbgift sig. Och hunnit lägga på sig ämne mer västgötsk dialekt. Det var roligt  som vanligt och vi diskuterade vårt barns namn, Direktören ska han heta. 

Sista minuterna i Lidköping ville Ante bara "hem och ha det tyst". Vi kommer stanna i Uppsala hela denna vecka, ska få lite besök från Stockholm och hälsa på Linnea och barnen i Sollentuna. 

Sista tidens turbulens på jobbet har tagit bort all energi som behövs för att orka blogga. Vi har en gruppdepression på NIVA, vi bryr oss inte om nåt längre och det har kommit in avskedsansökningar dagligen.  Nu hittills kommer 15 av 40 sjuksköterskor sluta och några går på andra ledigheter. Tyvärr kommer det krävas extremt mycket från vår arbetsgivare för att de som sagt upp sig ska komma tillbaka och de flesta har redan blivit erbjudna bättre villkor på andra ställen och vill inte komma tillbaka.  Det är så tragiskt hur arbetsgivaren kan urholka en arbetsplats på det här sättet. Vi älskar ju varandra och vårt jobb men det går ju inte att jobba kvar såsom läget är nu. Jag förstår faktiskt inte hur NIVA ens ska överleva.