Ikväll har jag varit i huvudstaden och hälsat på Emma och Samuel i deras nya lägenhet. Sen gick vi ut och åt tillsammans med Johan och Anna och så kom Kattis farande från Norge också. Och alltså, jag vill hemskt gärna vara ute i god tid till tåget när jag ska åka hem igen. För varenda jäkla gång jag ska åka från Sthlm så har jag fått springa till centralen och liksom fått hoppa på tåget bara en minut till godo. Eller en annan gång när Kattis och jag missade sista tåget hem, fick ta pendeln till Märsta och sen taxi hem. Så idag började vi betala för maten och gå mot tunnelbanan i relativt god tid. Trots det hade vi (jag, Johan och Anna) ändå bara tio minuter på oss från Medis men det tänkte jag skulle räcka. Men. Såklart. Stannar plötsligt tåget pga tågfel på en annan station och vi blir stående vid Slussen. Vi börjar svettas. Johan ringer Fröken Ur för att kolla om hans klocka verkligen går i rätt tid. Det gör den. "Men", säger jag "vi hinner nog om vi springer. Tåget går ju alltid från samma spår". Vi hoppar av tåget med tre minuter till godo och jag har goda förhoppningar om att hinna med tåget. Vi springer så att svetten rinner längst ryggen fram till spår tre men där står en A-lagare och ropar 

på oss att springa till spår 18. Tåget hade bytt plats. "Helvete" hör jag mig själv säga och börjar springa igen och det är fanimej långt till spår 18. Men vi hann precis på tåget innan det sekunden efter började rulla mot Uppsala. Och nu sitter jag här på tåget och rapar lax. Springturen satte igång matsmältningen så att säga...

Annars är jag ensam i helgen. Ante och Niklas är i Öregrund och åker båt tillsammans med hans kusiner. Jag ska jobba. 

Idag har vi fortsatt med att njuta av vädret. Alltså, inte för att tjata men förra helgens monsterpass (vi jobbar i lokaler utan något slags solinsläpp) gjorde mig helt deppig och både gårdagen och denna dag har gjort mig så jäkla gott vi var nere på stan under förmiddagen, köpte en tavla (!)(från en riktig konstnär, inte en gallerixtavla alltså). Den heter "Sossehatarna" och vi gillade den verkligen, är lite bekant med konstnären (Jim Frykholm) som gör en hel del coola tavlor. Vi kollade också på kön in till inspelningen av Antikrundan. Sen gick vi hem och tog bilen till Storvad. Vi träffade våra grannar där och vi fikade ihop. 

Ursäkta det är pretentiösa inlägget men nu ska vi ÄTA MIDDAG PÅ BALKONGEN. Hur ofta händer det? I vårt  fall blir det oftast middag framför tv:n annars.

Den här jobbveckan har passerat och jag har varit så trött. Jag tror att det är en hangover från förra helgens dubbelpass plus att jag gick och tränade och sen städade och sen jobbade kväll-dag på det. Jag har jobbat många dubbelpass under åren men inte efter jag fått barn och jag märker att jag inte orkar det på samma sätt som förut. 

Idag har jag varit ledig och är det även i helgen. Jag och Nadia åkte och badade på Storvad med barnen och det var så himla avkopplande. 

I våras tjötade Niklas på mig på en konsert, med Zelmani. Alltså hon var ju okej tyckte jag men värt 400kr? Eh nej tyckte jag men jag gick med ändå. Och jag blev liksom helt tagen av henne och bölade halva konserten. Allt var så bra, texterna, musiken och ljudet. Och det var samma igår. Det är faktiskt inte så ofta som man tycker att ett band måste ha en skicklig ljudtekniker. 

ÖJa ni, livet liksom tuffar på. Jag har jobbat ett par arbetspass och det har gått bra. Eller ja, jobbat och jobbat. Jag handleder en nyanställd så hon har jobbat och jag har läst Aftonbladet. Väldigt många gånger. Typ. Nu har jag hela helgen som ska spenderas på NIVA så Niklas och Ante åker ut till Öregrund för att krama ut det sista ur sommaren och för att åka mer båt. Ante åker ut redan idag med sina farföräldrar, vi ska nämligen på en konsert ikväll då Niklas vann biljetter till konserten i somras. (Sophie Zelmani). 

Annars har jag träffat Kattis och Amanda i Amandas hus. Hon bor liksom med sjöutsikt och så himla fint! 

Amandas hund Otis, påminner om Ante till personligheten

Idag börjar vi jobba igen efter semestern. Ante var inte så glad över att gå till förskolan imorse, han var jätteledsen och jag fick tillbringa en halvtimme till att trösta honom. Jag förstår hans ångest, vi har verkligen haft fem bra veckor och att börja en ny termin känns rätt tungt. På förskolan är det en ny omfördelning av barn då alla sex barn som är födda 2012 får en egen liten grupp med två pedagoger. Men det kommer nog att bli väldigt bra. 

Vi hade ett kalas för Ante igår, med många kompisar och deras barn. Vädret gjorde det möjligt att ha kalaset ute och när alla gått hem hade Ante och hans grannkompis Samuel vattenkrig och barnen åt middag tillsammans ute på gården. Sen satt vi på balkongen och tog den sista semesterölen. 

Igår var vi och hälsade på den här fröken som fyllde ett år.

Det kändes som igår som hennes  mamma gick höggravid och klagade över förra sommarens hetta. 

Grattis Molly! 

Tänk att den här underbara lille krabaten har funnits i våra liv i exakt 3 år idag! Vi har låtit Ante sova räv så att vi kunde sjunga för honom i morse. Han är ju helt besatt av just den födelsedagsproceduren, har övat nästan varje dag sen han såg "Lotta på gatan" för första gången. Efter lunch åker vi till Barnens Bruk på Lövsta Bruk som ligger nån mil härifrån. 

Vi började veckan med att åka till Furuvik. Eller egentligen började vi veckan med att fly från en magsjuka, en av Antes kusiner blev sjuk natten till igår och därför åkte vi ensamma till Furuvik. De andra åkte hem till Uppsala. Niklas hade ingen lust med kräksjukan en gång till efter förra helgens hemska kräkögonblick (dödsångest var inblandat). 

Men Furuvik var helt okej. Dyrt dock, Ante gick in gratis och åkte gratis med barnåken kostade mycket. Han gillade att åka karuseller! Hehe då har jag en liten kompis att åka karuseller med när Niklas inte vågar åka. 

De senaste åren har vi besökt Forsmarks bruk, ett litet typ av Tom Tits (heter det verkligen Tits?) där man kan göra lite experiment, hoppa i en hoppborg och åka elbil. Allt är gratis! I söndags åkte vi dit igen och barnen ville inte gå därifrån. Tips! Tips!

Nu är vi i stugan på Kavrö utanför Öregund. Niklas bror med barn är här också vilket är så kul, barnen var glada över att få se varandra. Ante har egentligen bara lekt med ett annat barn under den här månaden, rätt lappsjuk på den fronten med andra ord. Vi har åkt båt, fasen vad fort den går! Niklas och Robert som körde båten hoppade med den på vågor och körde snabba svängar till allas förtjusning utom min. Jag höll mig krampaktigt fast i en repfylld hink och ropade "sakna ner", "inte så snabba svängar".