Igår sprang Ante och hans kompis Josefine Kajloppet på Fyrishov. Det tyckte han om men det som överskuggar hela alltet var att Ante plötsligt försvann på badet. Alltså jag var så rädd. Jag hade varit på toaletten när jag kommer ut därifrån säger Niklas att Ante precis hade försvunnit. Niklas hade kollat bort i ett par sekunder. Det var så mycket folk och så poolerna och Fyrisån. Det tog säkert minst 10 minuter innan Niklas hittade honom långt borta i en folksamling. Ante hade letat efter mig, han hade inte sett att jag gått in på toaletten. Men herregud vilken panik vi hade. 

När jag var två år försvann jag också, vi bodde i Knivsta och hade en katt som hette Fritte och vi bodde i ett radhus vid en skog. Jag (och en jämnårig unge) försvann och mina föräldrar fick ringa polisen som började gå skallgång. Den stressen mina föräldrar måste ha känt,  vidrig. 

På kvällen for jag till Creperie Lemoni och träffade Kattis och Anna. Vi lyssnade på en kompis som sjöng bossa. Väldigt trevligt, inte ofta man får höra bossa liksom. 

Tillbaka till vardagen. Jag har börjat med att läsa lite fler artiklar och Ante har haft ett par bra dagar på förskolan. Han har sprungit dit, långt före mig och har inte haft tid att säga hejdå. I tisdags var det sommarfest på förskolan, Ante som inte tycker om att sjunga stod mest bara tyst och blyg precis som många andra kompisar i hans ålder. 

Vi har fått våra nya omklädningsrum på jobbet och byter om som vanligt nere i kulverten igen. De nya skåpen öppnas och stängs med e-tjänstekortet vilket på ett sätt är bra (bara man inte glömmer kortet hemma men dom är mycket smalare och har inga krokar på dörrarna. Ett stort minus. 

Det där huset vi kollat på är bara att glömma, det är uppe i 3,4 nu och man måste lugnt lägga 500 000kr på renoveringar (och all tid för renoveringar av allt) och det känner vi inte att huset på 85 kvm är värt. Det är ju lika stort som vår lägenhet nu. 

Vi sitter med i förskolans evenemangsgrupp och idag då lärarna hade planeringsdag hade vi en föräldradag för alla barn och föräldrar. Han som typ leder vår grupp driver Disagården så han hade ordnat en massa för oss, smidigt. Djuren var ute som vi fik mata. Också kärna smör och fika. Jag hade hand om en fiskdamm, mitt enda uppdrag. 

Vi kommer säkert komma tillbaka till Disagården på egen hand, det är så fridfullt och mysigt där. Djur att se och stora ytor att leka på. Och så kul att gå in i alla hus. 

Idag fick Ante träffa Emilie igen, som han tjatat hela veckan. Hon fyller år dagen innan mig så vi firade henne idag. 

En snart treåring och en fyraåring 

Snälla gode Gud, jag lovar att jag ska börja tro på dig och dessutom i all evighet om du hör min bön och ger mig det här huset. Det är inte så stort, har en söt trädgård och är lite fuktskadat så det är inte så mycket begärt tycker jag. Snälla! Alternativt kan du ju ge mig nån slags hint om hur jag kan vinna pengar. 

Amen

I natt kom vi hem, vid 01-tiden. Vi hade kändisspaning på Arlanda, vi brukar tävla om det där. Brevid oss gick Efva Attling och Eva Dahlgren, alltså precis bredvid oss. Jag tänkte försöka ge Niklas en hint om detta men det är i gen idè för det finns inte en enda person på denna jord som är så dålig på att fatta såna vinkar som han. Högt skulle han skrika "vad är det? Va? En KÄNDIS? Vart då? Varför inte vända sig om?". Så nej, sånt där får man ta långt efteråt. 

En annan grej som hände på Arlanda var när vi skulle anmäla skadad väska. Då kom ett par, i 25-årsåldern, och dom blev visade att skriva i skadeblanketten. Man var tvungen att skriva namn, telefonnummer och hör och häpna -flightnummer. Redan när man skulle skriva sitt telefonnummer ballade tjejen ur. "Vaffan? Telefonnummer? Robert, vad har jag för nummer? Jävla skit vad är det här? Får man ingen hjälp eller?". Och då svarar killen: " vad tror du, det är bara terrorister och kriminella som får hjälp i det här landet". Sen tjejen: "jag ska fan bomba hela Arlanda".  Och så knögglar hon ihop lappen och låter den ligga kvar. Haha! Det tog knappt tre minuter att fylla i blanketten. 

Födelsedagen

Igår fyllde jag 31. Och solen, den höll sig borta nästan hela dagen. Den tittade fram lagom till att vi skulle äta middag. Vi åkte lite båt, lekte i en lekpark och låg lyssnade på P3 dokumentär medan Ante sov. Men trots att solen höll sig borta var det en fin dag och vi höll humöret uppe. Det är en sån bra tid här, citronträden och apelsinträden blommar och det ligger citroner överallt. Och olivlundarna! 

Uppe i en riddarborg

Vi pallade jättegoda apelsiner

31 år

Vi fortsätter att ha det bra. Har åkt ett minitåg upp till en borg när det var mulet, har annars legat på stranden. Igår låg vi på vår strand, där det var finkornig sand. Har ätit två goda middagar också. 

Igår, när vi var i en lekpark, var det en rysktalande pappa som slog sitt barn. Han örfilade sin ettåring för att han gick för nära en gunga. Vi blev så himla chockade! Först tänkte jag instinktivt skrika på pappan men jag hejdade mig, tänkte att för dom är det säkert lagligt och normalt. 

Parga

Vi har haft tur, den här grekiska lilla orten på fastlandet som heter Parga, verkar helt underbar. Säkert för att turistsäsongen inte har kommit igång på allvar, idag var vi på en jättefin badstrand och vi var nästan ensamma där. Vi har planerat att ite åka på några större utflykter, hade tänkt att åka till Albanien men vi hoppar nog över det. Istället tar vi det lugnt och åker båttaxi eller vanlig taxi till stränder häromkring. Vår strand är fin men det är också skönt med lite variation. Ett minus med stränderna här är att de till stor del inte har fin sand utan sand/sten och jag har typ världens känsligaste fötter. Jag har ont under fötterna idag efter bara en dag på stranden. 

Nu är vi framme i Grekland. Resan har gått väldigt smidigt. Inga köer (direktköer för familjer med barn), bra lek för barn på Arlanda (lilla Junibacken) och sen var min väska först ut på bagagebandet. 

Ante har varit lätt att resa med, till skillnad från ex Gambiaresan som var betydligt  svettigare. Förutom när vi kom fram till transferbussen här i Grekland då han skrek  "jag vill åka hem, jag vill inte vara i Grekland" och upprepade meningen cirka tio gånger. 

Vi har fått en jäkla bra hotellrum, typ en tvåa med två sovrum och två badrum. Och ett fint citronträd precis utanför balkongen. Jag vill nästan påstå att detta hotellrum är större än vår lägga där hemma!

Efter nästan tre dagar ensam hemma med Ante la jag mig i badet med en ansiktsmask (händer max en ggr per år) och en IPA och nästan somnade. Jag låg och tänkte på all god grekisk mat som jag kommer att få äta. 

 Idag fick vi, Elin & jag plus kidsen, träffa lilla Elly och Lina och Jack. Det var mycket trevligt att få träffa Lina, det var så längesen nu. 

Nya donnan i gänget 

Iallafall åker vi imorgon, till Grekland. På eftermiddagen. Ska bli jäkligt soft för att vara helt ärligt. Vi har typ packat klart. För nån vecka sen upptänkte vi att Antes resevagn, som funkat så bra på resorna, har blivit för liten. Eller alltså barnet har blivit för stor. Typ ett par dm för stor verkar det som och han har stora problem med att sova i den eftersom benen sticker ut så pass långt men vi tar det lite chill med det problemet och tänker att det får lösa sig på nåt sätt. Vi hade ett par målbilder: 

1. Vi tre på restaurang

2. Ante somnar i sin vagn efter middagen och vi kan sitta och njuta av solnedgången

Får se hur stora chanserna är på den drömmen. 

Igår var det nåt så stort som nån slags yrkesdag för sjuksköterskor. Och vi fick både tårta och godis från Vårdförbundet. 

En glad sjuksköterska, Karlsson och Larsa alias Kånken 

Igår kväll träffade jag Nadia och Linnea, utan barn, på Oasia. Oftast när vi ses har vi fyra barn med oss som spretar åt olika håll och vi hinner aldrig prata. Vi har liksom inte setts utan barn på ett år så vi hade en välbehövlig lugn middag. Min mobil la av så jag kunde inte ta några bilder men vi hade det iallafall himlans fint. 

Idag har jag och Ante varit hemma. Han är långledig från förskolan, fr.o.m. idag och nästan två veckor till. Det är han väldigt nöjd med. Vi for ner på stan, åt frukost på ett café, hängde på biblo och köpte lite grejer inför resan i helgen. När vi kom hem och skulle äta fick Ante ett bryt och skulle promt kolla på "bonden" (Hundra procent bonde på SVT) och vägrade äta. Han var så ledsen för jag tyckte att han kunde se den efter maten men han tyckte såklart annorlunda. Jag fick mata honom, han gråtandes och sen sprang han till tv:n. När vi väl började kolla kände jag direkt att just det sista avsnittet som vi börjat se inte var så lämpligt, bonden dödade ett par höns och hela dödsgrejen var rätt explicit. Jag försökte stoppa det hela men det var för sent. Sen lekte Ante "döda tuppen" vilket kändes sisådär. Alltså egentligen har jag inget emot att visa barn att man dödar djur för att få äta dom men jag känner att han kanske skulle ha varit ett år äldre. Äh, det kanske spelar inte nån stor roll. Jag tror inte att han förstår innebörden av att döda och han vet ju knappast vad döden är. 

Sen gick vi ut och lekte med Allan och hans pappa. Barnen simmade i vattenpölarna och hade det bra i spöregnet. Väl inne tog Ante sig en dusch och stod och sjöng under hela duschen. Han som aldrig brukar sjunga annars!

Vi hade tur med vädret igår, solen sken och det var relativt varmt. Ante skrotade runt under förmiddagen, det finns mycket att göra här. Typ hamra på olika saker. Vi var ute och gick, ner till stranden. Sen kom kusinerna och Niklas föräldrar och Gun och det blev mer livat. Åt glass inne i Öregund. 

Ante äter mellanmål, den omålade båten i bakgrunden. Nu är båten blå!

Igår var vi lediga, Ante och jag. Vi cyklade ner på stan, handlade lite sommarkläder och gick till frisören med Ante. Det är sån skillnad att klippa Ante hos frisör, dels resultatet såklart men hos frisören sitter han som ett ljus men hemma sticker han iväg så fort han ser en sax. Vi lekte ett litet slag på gården, alla lekkamrater var där och sen låg vi på soffan och kollade på filmen Imse Vimse. 

Sen fick Ante nåt bryt: han skulle ut. Nu! Så nakenfis låste han upp dörren och gick ut. Han skulle "hämta koppel till hundarna".  Jag hade bara underkläder på mig och fick springa efter ut i trapphuset, tack gode gud att vi bor högst upp och att jag fortfarande är snabbare är honom. Sen blev det en lång diskussion; han skulle ut och när jag sa att då får du klä på dig så tog han på sig jacka (uppknäppt) och springskor över den bara lilla kroppen och höll på att försvinna ut igen. Till slut började vi skratta och han lugnade ner sig. 

Niklas kom hem och vi åkte direkt ut hit, till stugan nära Öregrund. Vi ska slipa och måla på båten, den vi köpte tillsammans med några vänner och Niklas föräldrar, i somras. 

Valborg och Första maj är över och jag ska strax iväg och jobba ett par helgpass. Usch alltså. Men det är den här helgen, sen ett kvällspass nästa söndag och helgen efter det åker vi till Grekland på semester. 

På Valborg gick vi ner lagom till forsränningen men fasen så mycket folk det är. Så vi gick till Donken och käkade cheeseburgare och gick till ett par affärer och sen handlade vi på Lutis. På vägen hem från Lutis startade de sista båtarna på forsränningen och folkmassan hade krympt så vi satte oss och kollade då istället. Vi sa att vi nästa år måste komma ihåg att komma sent till forsränningen, blev så mycket trevligare att kunna se båtarna utan att trängas. 

På kvällen hade vi besök av Simon, Robert & Sara, Annelie och våra grannar Elfie & Arvid och deras barn. Vi skippade kasen och drack skumpa här hemma. 

På första maj brukar vi alltid demonstrera, för 5-10 år sen demonstrerade vi alltid lite bakfulla och åt indisk buffé efteråt. Satt och solade i gräset och lyssnade på tal. Därför har jag alltid älskat första maj. Igår var Jonas Sjöstedt här i Uppsala vilket jag hade velat sett men vi somnade, hela familjen, och därmed missade vi hans tal. Jag fick skynda mig till stationen där jag och Alex, som var på blixtvisit här i Uppslaa, skulle fika.