Idag är jag hemma medan Ante är på förskolan. Det är så välförtjänt tycker hag och eftersom jag varit förkyld med halsont och huvudvärk i helgen och ändå jobbat passar jag på att ta igen mig nu. 

Kollar på Girls och tvättar. 

Vem lyckades dra nitlotten att jobba helgen för sommartidsomställningen? 

Självklart Isabelle. Kväll till dag, med en jäkla förkylning. En timmes mindre sömn, har legat som på nålar för att inte missa att att gå upp. Det är så synd om mig hehe. Närå fasiken vad vissa råkar ut, nu menar jag inte med att råka lägga såna här pass under tidsomställningen, nej, jag menar överhuvudtaget. Livet är häfanimej orättvist. 

Nåt som inte var orättvist var att denna tiopoängare strök och la upp gardiner, lagade mat och gav mig en nackmassage ikväll. 

Igår kom Kakan med lilla Iris och min frisör Kerstin och hennes lille son över. Vi åt lunch och fikade, Ante var hemma också. Känns helt normalt att bli kompis med frisören för hon är så fin, "down to earth". 

Idag är vi hemma tillsammans igen, Ante och jag för jag jobbar i helgen. Vi gick till öppna förskolan dit även tre familjer från gården hade gått. Sångstunden började bra, Ante satt som ett ljus men sen kom hans polare in och då blev det lite... rörigt. Dom speedade upp varandra och hon som håller i sångstunden är inte så rapp så hon har svårt att hålla de äldre barnens intresse igång. Sen kissade Ante på sig och fick låna brallor från hans kompis Allan samtidigt som Allan bråkade med Samuel, samtidigt som Allans lillebror Sune grät samtligt som Ante, Alva och en annan tjej från förskolan kastade platstallrikar. Sen grät Sune och Allan samtidigt och deras pappa hade en svettrand över läpparna. "Eh dags att gå hem va?" sa vi i en kör och tog följe hem. 

Den här lille mannen har lärt sig cykla på trehjuling!

Det där med "vabruari", inte en dag har Ante varit sjuk i år. Inte förkyld eller nånting. Jag tror att mycket har att göra med att dom är ute mycket på förskolan, storstädningarna där (extremt noggranna)  och att dom använder sig av handsprit (överdrivet mycket tycker jag). Sen är inte vi så noggranna med att tvätta händerna innan maten heller och sånt kan säkert bidra också (lite skit rensar magen). 

Så i förrgår när jag hämtade Ante blev jag nästan lite glad över att han var förkyld. Hostade och näsan rann vilket besvärade honom överdrivet mycket. Jag vabbande tre timmar av mitt kvällspass. Ante var pigg men jag har märkt att det gör underverk att vara hemma i början av förkylningen för då hinner den liksom inte bryta ut ordentligt. 

Jag har blivit helt besatt av sista avsnittet, alltså huset då, av husdrömmar. Jag har tittat på resultatet av huset fem gånger nu och googlat. 

Det var tamefan längesen nåt inspirerade mig så mycket. 

Hur kan man göra nåt så fint som det huset? 

Nu när det blir ljusare på mornarna så vaknar Ante mycket tidigare, imorse nån gång runt halv sex. Och när han vaknat så är han helt ointresserad av TV:n, nej han ska sätta igång att leka direkt. "Vad bra med lek framför tv" tänker kanske många då. Eh nej svarar vi. Han får gärna kolla på tv ett par timmar om han nu ska vakna 05.20. Ante leker väldigt mycket fantasi- rolllekar med långa manus och berättelser som aldrig tar slut. Det kan börja på byggarbetsplatsen via sjukhuset via kalaset och diverse låtsasbesök via frisören via en båtresa som sedan blir tågresa och så vidare. Det är såklart fint men ofta vill han att lekarna ska innefatta även oss och så tidigt är man ju inte direkt på hugget. Så nu har vi mörklagt hela lägenheten då hans argument för att få gå upp är att det:

1. Är torsdag (alltid torsdag)

2. Klockan är fem över sex (alltid damma tid)

3. Det är LJUST ute 

Annars har vi haft besök och spelat spel och lekt maffia. Vi var väl lite för få (7 st) gör maffia men fasen så kul det är. 

Idag har det varit en sån där bra dag där allt har flytit på bra. Ante har varit glad och snäll och duktig och jag har fått sova ordentligt och var således på bra humör. Det fanns god frukost hemma som tom Ante åt och Allan, Sune och deras mamma var hemma så att vi kunde hänga på gården tillsammans. Sen tog jag och Ante bussen till Ikea för att köpa lite grejer och så hade vi besök av mappa på em. 

Niklas är på öltappning, Ante sover och jag kollar på Husdrömmar. Niklas har hunnit se ett par fler program så nu kollar jag ikapp! 

Medan jag jobbade idag loppisfyndade Nicko ett par bilar att ha i sandlådan. 

Redan nån dag efter vi hade bokat resan till Grekland råkade jag, i en klassisk mutsituation, muta in Ante med argumentet att visa var vi ska resa och med vilket flygplan och jag lät Ante diktera sin packningslista. Solhatten skulle med och jag frågade om han ville ha med sig solglasögon. Det var nåt han ville och sen dess har han tjatat om solhatt och solglasögon nästan dagligen. Så idag, efter att ha klagat om sol i ögonen flera dagar i rad, fick han sig ett par brillor. Blåa skulle dom vara och han har haft dom varje sekund sen de inhandlades. Även vid 17-tiden, i skuggan då han lekte ute på gården. Och vid 18-tiden i bilen. 

Alltså dessa trappor. Vi bor högt upp i ett hus med en herrans massa trappor. Jag älskar att bo här, jag känner att vi får gott om plats i lägenheten. Och jag älskar vår gård, speciellt nu när det är soligt och man kan träffa andra grannar med barn i samma ålder och leka lite efter förskolan. 

Men, dessa trappor... 

Såhär ser det ut VARENDA. Jag repeterar VARENDA dag vi ska gå hem. Och vissa dagar två gånger varje dag. Ante vägrar att gå upp för trappan, han vill bäras. Och i den situationen; man har skyndat till förskolan från jobbet med ev två Ica-kassar i varje hand och kissnödig som bara den. Då orkar man inte ta så många motgångar och då är det bära som gäller. Sista två trapporna får han ta själv medan jag springer de sista själv, kastar av mig alla kläder och kutar in på toan. Öppnar upp hemnet-appen och snabbsöker på "villa Svartbäcken 4 rum". 

Igår var jag på begravning, min farbror och gudfar dog ganska oväntat för ett par veckor sen. Det var en sån fin begravning. Borglig, precis som mormors. Borgerliga begravningar blir alltid mer personliga och man behöver inte lyssna på diverse biblelord eller på någon trosbekännelse. Bara det att få lyssna på personens favoritmusik nästan hela begravningen blir vackert och det blir lättare att tänka på personen som den var.

Sen somnade jag innan klockan ens slog 21 och jag är fortfarande helt slut. 

Mot Lish

Den här veckan levererar verkligen. Först att få träffa alla på NIVA, har skrattat och haft det så himla kul. Och nu är vi på väg till Lidköping för att träffa Mia och David och även Anna och Calle som har flyttat dit. Mia och David har nyligen köpt ett hus som vi ska få bo i. 

Igår rök fasaden på Åhlenshuset, lite tråkigt tycker jag.

På NIVA igen

Helgen var lugn, Niklas var borta i lördags på diverse ölupplevelser medan jag och Ante var på gympa med Lukas och farmor. Sen var vi bjudna på ett bebiskalas men i sista sekunden, när vi gått på bussen, kom jag på att jag dagen innan vårdat en patient som var RS-positiv så då hoppade jag av bussen och fick avboka festen. Jag hade inte lust att smitta en tvåmånaders bebis med sånt skit. Så vi köpte indiskt och gick hem. 

På söndagen tog vi tag i saker. Vi storhandlade, städade kylen, åt middag på Ikea och hämtade cykeln som jag fick punka på i torsdags. Vi hann också med en sväng till Röbo. 

Och så igår! NIVA! Så otroligt kul att få träffa, mina mest saknade personer såsom Berit, Mia, KE jobbade samma pass. Och så började min teater-och 30E-kompis Johanna på praktik hos oss också. Bingo! Men fasen så ringrostig man blir. Rutiner, undersökningar, namn, ja allt försvinner så fort. Dessutom håller hela avdelningen och huset på att byggas om så jag hittade inte ens till personalrummet och inte till toa och inte till cheferna eller bemanningsassistenten.