De sista nätterna har varit rätt sömnlösa, Ante har hostat och hostat och vaknat och hostat och har velat ha vatten, mjölk eller välling. I natt insåg jag att vi ändå måste använda oss av inhalatorn, nätterna innan har jag haft för ont i huvudet för att kunna leta. Och det är inte heller enkelt att få en tvååring att andas i den där, klockan fyra på morronen. Precis som vi ska lägga oss till ro och somna om ringde min väckarklocka. Hurra. Ante, som precis somnat, vaknade och skulle upp. Jag blev sen till jobbet, fick skynda mig. Tappade cykellyset i marken och fick skippa det där med trafiksäkerhet och spurta iväg på hojen. Tills jag kommer i höjd med stora torget då cykel börjar kännas trög. 

Punka 06.40. Hurra.

06.45. 

06.46. Halvspringandes sömnbristad mot sjukhuset, noterar i skrivande stund att jag hade hjälmen på mig hela den vägen. 

Kom faktiskt bara15 min sent. 

På slutet av arbetspasset fick jag blommor av cheferna, så gulligt. 

15.00 på busshållplatsen på vägen hem. Precis såhär känner jag mig idag.

Idag har jag och Ante hängt hemma hos Nadia och Josef, himlans mysigt. 

Sen har jag återigen besegrat Min käre make i spel, Ticket to ride. V!

Det här är den näst sista veckan på THIVA. Det är med blandade känslor som jag går därifrån, jag är ju en i gänget där nu och kommer sakna många kollegor där. Samtidigt kommer jag tillbaka till NIVA och de rutiner jag känner till bäst och kollegor som jag också har saknat och det bästa är att jag inleder första veckan på NIVA med en kick-off då jg får träffa vår nya chef. Den nya chefen är en av mina bästa kollegor som jag har hört ska vara bra. 

Imorgon är vi lediga igen, Ante och jag. Eller jag ska "jobba" på Antes förskola; vakta barnen medan pedagogerna har möte. 

Igår åkte jag till Stockholm och träffade två människor som jag saknat en massa: Alex och Kattis. Planen var att träffa Kattis och några andra kompisar på en queerfilmfestival som en bekant ordnat och det visade sig att även Alex och skulle dit.  Dom visade en Ramquist-kortfilm och en stumfilm från 1922 och så deltog vi i ett quiz innan jag och Kattis tog tåget hem. 

Igår gick jag och Ante på familjegympa tillsammans med min mamma, Niklas mamma och Emilie. 

Niklas var hemma och satte upp en nytt tak i vårt badrum. Så jag och Ante stannade sen hemma hos Niklas föräldrar tillsammans med Emilie. Dom två alltså, otroligt busiga ungar. Vi hinner knappt vända ryggen till så har dom busat. Igår blev det lite väl tyst ett tag medan vi lagade mat och då fann vi dom i badrummet där Ante, stod på toan och sprutade vatten på Emilie med hjälp av en peelingmaskin från Mary Kay. Det låg avbitna tvålar överallt och toapapper men dom hade varit förutseende och lagt handdukar på golvet. Sen gick dom in i lekrummet där dom lekte båt och började sen kasta porslin. 

Minuterna innan dom börjar kasta porslin

På kvällen köpte vi pizza och degade framför en ny tysk serie på SVT som verkar lovande.

Lediga och vi sitter och... "myser" bland hälften av Antes alla leksaker som han bara måste ha i soffan när vi ska se på film. Nu kollar vi på Mighty machines, ett kanadensiskt Stora maskiner. Alltså dokumentärfilmer om olika maskiner, på engelska. Hans favorit just nu handlar om... STÅLVERKET! 

Det är inte lätt att förklara för en tvååring vad som exakt händer på ett stålverk och vilka maskiner som gör vad. Och jag kan lätt säga att stålverk inte ligger på min lista över intressanta saker. 

"Vad är det?", "Vad den gör?", och det värsta är "pappor jobbar där, inte mammor".

Nu är jag ledig! Alltså den sista veckan har varit så jobbmässigt jobbiga med minst två instabila patienter och en massa speciella anhöriga och en undersköterska som tror att hon att är överläkare har slitit ut mig totalt. Men nu är jag ledig i tre dagar och det ska bli så efterlängtat skönt 

Såhär ska jag ha det. Softa i solen.

Igår publicerades det ett studieresultat från Vårdförbundet där det visar sig att 41% av 2299 anestesi-och iva-sjuksköterskor inte orkar jobba heltid och man har sett en koppling till arbetstider och arbetsvillkor. 

Det här är ju ingen direkt nyhet, det är ju samma resultat år efter år. Och jag blir så irriterad på att svaret som är givet på flera ställen (citerat av en kvinna på skl) är att "varje chef borde se över sin arbetssituation" och på ett ställe står det att skl ska börja se över deltidsförfrågningar. 

Jag tycker att hela resonemanget är absurt. För det första är det väl rätt tydligt att det är ett samhällsproblem med den ökade effektiviteten och demografin om ju är emot oss. Vi kanske måste lägga ribban lägre, dra ner på elektiva operationer och dra ner på våra krav. Kanske börja jobba mer enhetligt med läkare. 

Alltså sånt som enskilda chefer har svårt att göra någonting åt? Och att man skulle börja säga nej till deltidsförfrågningar hoppas jag bara är ett elakt rykte.

2,5

Idag fyller Ante 2,5 år. Och det har varit en sån bra dag. Ante var på förskolan medan jag träffade Kakan och lilla underbara Iris som är tre månader. Sen hämtade jag Ante och vi åkte pulka i solen. Alltså det var så fint!

Vi åkte backen flera gånger och Ante skrek av glädje, han brukar vara rädd annars. Vi gick hem och mötte Nadia och 

Josef och lekte med dom under eftermiddagen. En av de bästa dagarna!

Ante med sin fisklampa

Jag vill gärna ge er ett podtips och det är att lyssna på Lilla drevet. Roligt och intressant.

Helgen. I fredags var Niklas på aw och jag var hemma och sov. Ja jag svintrött och somnade 21. På lördagen bjöd Niklas mormor Gun oss på middag och Ante fick äntligen träffa Emilie som han tjatar om från sekunden (alltså bokstavligen talat) han vaknar till han somnar. 

Igår var vi ute och åkte pulka med Antes kusiner och Arne och Gunilla. Sen lagade Niklas sushi. Det tog ett tag och när vi äntligen skulle äta höll Niklas på att spy av oset från riset att han fick ta en varmkorv. Hehe så Ante och jag fick alla 60 bitar sushi för oss själva.