Här ser ni en som ska forska! Ja minsann. På neurolab, med neurointensivsjukvård. Okej, alla detaljer är verkligen inte på plats som småsaker som lön och så men det verkar som att det kanske blir av. 

Jag har pratat om att forska länge, min D-uppsatshandledare Lena har peppat mig och nu har jag under det senaste halvåret känt att jag vill ha ett sånt jobb. Så Lena och jag har snackat och så har hon tipsat mig till Per, professorn, som jag hade nån typ av intervju med idag. Efter samtalet med honom var jag tvungen att snacka med Lena om det här innebär att jag faktiskt ska forska. För det är så luddigt alltihop, man skriver ju knappast på ett papper och bestämmer ett startdatum och så är det klart. Men enligt Lena är det så iallafall, att jag får vara med.

Det är mycket som ska klaffa och handledarna är typ klara men så är det ju finansieringsdelen som jag helt ärligt inte förstår. Men jag tänker att om jag måste gå ner i lön (mycket) så hoppar jag av. Eller får dra ut på processen. 

Handledarna ska prata ihop sig, därefter ska vi träffas och diskutera första delens innehåll och planera. Det är, tack gode gud, senioren och handledaren som får komma på ämnen. Jag får vara med och bestämma såklart men just nu känns det skönt att de som kan det här visar riktningen. 

Ja så nu vet ni kanske var ni har mig det kommande decenniet.

En rätt stressig helg på jobbet, jag var platschef (fråga mig inte hur det gick till men jag tror faktiskt att dom ville ha bort mig ifrån lite vimsiga patienter som behövde lugn och ro. Har väldigt svårt att prata tyst och inte skojskratta) och har haft häcken full med nattlucka, proppfullt överallt, ingenstans att skicka patienter och en massa elkonverteringar att fixa mitt i allt.

Får ett sms: 

"Vi är på restaurang!" 

Tyckte nästan lite synd om mig själv där jag satt och sörplade lite kaffe efter min kulinariska keso/spenatmiddag. Hetsåt en ask läkerol men hade glömt att läkerol har en laxerande biverkan.

Kapitalist i stl 98

Ante har blivit kapitalist. Numera handlar en stor del av alla diskussioner om vem som köpt olika saker och vad sakerna kostat. 

"Vem köpte den?" 

"Vad kostade den?" 

Hela tiden.

Och är det nåt som "gått sönder" (av "oklar" anledning):

"Köpa ny sån". 

Som denna fjällryggsäck som Niklas köpte på Kupan för 100 kr. 

Ticket to ride i lördags

Hemma idag, utvecklingssamtal imorse och ett återbesök på ögonmottagningen för Ante. Och nu ligger vi och tävlar mot varandra i Ticket to ride i mobilerna. Jag leder 3-1 i vunna spel. Hittills hehe. 

Vardagar alltså, bland det bästa som finns. Särskilt när man jobbat då mycket dagpass att man får in rutiner som aldrig annars. Gud vad jag vill ha dagjobb! 

Vad vore en vardag utan att ge upp mitt i trappuppgången?

Utan att gå ett varv i källaren, oerhört spännande.

Få ett utomjordiskt besök mitt i egentiden alias toabesöket?

Hej! Jag sitter inte och bajjar men nästan.

Som ni ser. Det är en dagturvecka på G, jag jobbar fyra dagpass i rad vilket jag älskar men jag lyckas alltid vakna 15 min innan klockan borde ringa (05.10) och går upp då, ingen idè att somna om då. 

I måndags var vi ute, på gården, och lekte i snön. Så himla fint! Vi har en snöborg och en stor snöhög som jag hade lovat Ante att leka i där vi hängde ett tag. Åkte lite pulka. 

Helgen

I lördags var mappa barnvakt till ante medan vi gick ut och firade Björta som fyllde år. Vi drack en fördrink på Plock och åt sedan middag på en annan resturang (gamla Magnussons) och sen en efterdrink på Hörnan. Det var väldigt trevligt, vi brukar nästan alltid vara hemma hos oss när vi ses pga Ante och det är ju bra det med men då känns det alltid något stressigt då man måste städa, fixa mat, diska och samtidigt lägga Ante vilket gör att man inte hinner ses på samma sätt. Även fast man oftast ses en kortare stund när man går ut så känns mötet mer intensivt. 

Jag jobbade dag igår, en söndag. När jag kom hem gick vi ut och lekte i snöhögarna på gården. De äldre barnen har byggt borgar som vi hoppade runt i. Ante trängde sig in i en snölek där två  tolvåriga killar byggde en snöborg och dom var hemskt besvärade över Antes närvaro, han ville hjälpa till med själva bygget.

Idag började Nicko jobba igen och låt oss säga att denna dag har varit tråkigt tråkig tråkig. Ett läkarbesök imorse medan Ante var hos Niklas föräldrar och sen har vi mest hängt hemma efter en misslyckad pulkaåkning. Vi har byggt torn, klippt, kollat Tomas Tåget, lekt med pärlor och lekt med en Pippiapp. Och handlat. Ja thats it men det känns viktigt att ha såna här dagar också. Imorgon jobbar jag igen  och det känns ändå okej att återkomma till vardagsrutiner. 

Ut med det gamla in med det nya! Imorron klipper jag lugg!

Igår var vi på Ikea. Vi var där i tre timmar och den mesta delen av tiden stod vi i diverse köer. Men vi har iallafall bytt vår stenhårda säng till en mjukare och jag har sovit så gott i natt. Vi kan inte förstå hur 20cm extra gör så stor skillnad. 

På kvällen blev vi bjudna på julgransplundring hos mappa och åt en jättegod lammrätt och soppa. Idag är det den sista dagen på det här jullovet som varit fantastiskt skönt och behövligt. Vi har fått sova till åtta varje dag och badat och läst och sett på bra tv och filmer. 

Idag funderar vi på att åka någonstans och grilla korv. 

Ante fick en massa fina julklappar i år. En timmerbil, en jättefin lådbil, en bob, böcker. Och så fick han en Bilar-målarbok med klistermärken i. Och jösses vad han har älskat dom klitermärkena. Vi har tittat och tittat och pratat om varenda bil. Så igår föll jag för trycket och köpte en Bilar-bok. Den bygger på filmen (som vi också köpt) "Bärgarns hejdlösa historier". Kanske inte den bästa läsupplevelsen men Ante är helnöjd.

Vi gjorde ett annat köp igår. Vi köpte en säng! Vår 1,60-säng börjar bli för trång och dessutom är madrasserna minst femton år gamla. Så vi köpte en ny 1,80-säng på Ikea. Niklas monterade ihop den igår kväll så i natt sov vi alla i sängen som just nu står i vardagsrummet. Vi låg länge och kollade på filmer i natt. Men såhär i efterhand känner vi att vi skulle ha valt en något mjukare säng så nu ligger vi och funderar på hur vi ska frakta tillbaka resårmadrassen till butiken. 

Nyårsafton

Nyår kan vara himlans trevligt tycker jag men en grej som blev särskilt tydligt i år är hur jobbigt det är att veta att man måste hålla sig vaken ända till tolvslaget. I år hade jag jobbat två dagpass och gått upp efter fem varje morgon och var riktigt trött redan när klockan var 21 ikväll. Jag var så nära att kapitulera vid 22 men lyckades hålla mig vaken, efter en panikvila med pannan mot handfatet i en kvart. Efter att ha skålat in det nya året gick jag hem. Men vi har ändå haft en bra nyårsafton, åt supergod mat som Niklas lagat och träffade fina människor. 

I överlag har jag blivit en morgonmänniska med åren och har otroligt svårt att hålla mig vaken länge och är oftast den som går hem först från fester eller går och lägger mig innan gästerna har gått (okej, det var vanligare när Ante var yngre men det har hänt nån ggr under det senaste året). Det är absolut inget jag skäms över men just nyår blir ju lite jobbigt eftersom att tolvslaget är rätt väsentligt på själva nyårsfesten.