I tropikerna!

Idag tog vi en sista minuten till Costa Rica. Det är så himla fint här! En sån här grönska  har aldrig någonsin skådats och luftfuktigheten är riktigt hög. Har sett konstiga grodor och apor.

Ha! Idag tog vi buss nr 14 till botan och tropiska växthuset. En höjdare faktiskt, Ante ville inte gå hem. Efter att hela familjen sovit middag i nästan tre timmar var vi helt tomma i huvudet och vi behövde muntras upp i det här gråa ruskvädret och då tyckte Niklas att växthuset skulle passa. Nu har lillpelle somnat och vi ska se Mitt i naturen- Costa Rica. Jag har ju alltid (okej sen jag var 25 eller nåt sånt) drömt att få åka dit så jag bara måste se det programmet. 

Brottsplats köket

Nån har dragit fram en stol och tagit smakprov av samtliga frallor i brödpåsen. Mycket oklart vem det kan vara.

Proppus mättus

Så här mätta har vi inte varit sedan julbordet 1994. Vi har nämligen firat vår tredje bröllopsdag med en avsmakningsmeny på Peppar peppar. Alla frågetecken kring: "blir man verkligen mätt på en avsmakningsmeny?" har retts ut. Tur är att vi missade den inplanerade bion för då hade ni haft två strandade valar i biosalongen. Istället blir det sista avsnittet av Sons of anarchy i velourbralla och urtvättat linne. Inte helt fel det heller!

Annars har veckan löpt på bra. Idag fick jag min andra kortisonspruta pga problem med mammatummen (intresseklubben-antecka gärna att nästa gång blir det operation), har träffat Kakan och Emil och Niklas och Ante har käkar middag med Antes farfar.

Jorå, sen var vi hos nån slags ögonspecialist pga Antes "skelning". Jag tycker att han faktiskt har sett ut att skela med vänster öga sedan ett år tillbaka. När Ante dessutom fick sin blåtira för nån månad sen såg det ännu mer tydligt ut. Tyckte jag. (Och ja jag fick någon slags akut panik och ringde 1177 och skrämde slag i Niklas och sjikvårdsrådgivaren med min sk "expertis". Jag självutnämnde mig som ögonspecialist efter två år på niva och x antal lysningar i ögonen senare. Ja jag ångrade samtalet till 1177 femton minuter senare när jag verkligen utrett mina misstankar och insett att han ändå inte skelade.). Så när bvc-Ciri frågade Niklas om ev skelning på senaste besöket så svarade han kanske och då blev det en remiss.

Nej han skelar inte.

Helgens bravader

Denna helg har Ante lyckats:
1. Lära sig ställa bordsstolarna upp efter att vi lagt ner dom för att "vara säkra på att han inte går upp på bordet".
2. Lära sig orden "städa" och "kö" (=KORV).
3. Gjort en helt okej vintertidsomställning då han sov till 06.30 (vintertid) och somnade kl. 20.

Den här veckan har varit rätt bissy. Jag har jobbat en del och igår fick jag en biljett till vår klinikfest på slottet så jag tackade ja, fast att jag tackat nej förut då jag skulle upp och jobba idag.

I tisdags var vi på Midgård och kollade. Barackerna är kanske inte  så roliga men personalen verkade okej så det blir säkert bra hoppas vi. Ante verkade trivas bra där iallafall.

5 minutersmetoden

Som ni kanske vet har inte vår son varit den lugnaste förmågan den här stan sett. Vi har inte direkt varit bortskämda med lugna stunder då vår son suttit som ett ljus medan vi i lugn och ro har kunnat laga mat, plocka i eller ur diskmaskinen eller få så mycket privatliv på toaletten att man i alla fall kan sitta med vidöppen dörr men ändå vara ensam om att befinna sig inom halvmetersradien runt toalettstolen. 

Men nu är den äntligen här. Femminutersmetoden som ger dig 5 minuter av kvalitativ städ/bajs/dusch/bokafotbollsbiljettminuter för dig själv. Men nu pratar vi inte om någon galen metod skapad av någon förvirrad pajas av Anna Wahlgrens kaliber. Nej, nu snackar vi Nasse hittar en vattenkanna som klockar in på 7.01.

Dagens Anita

Igår somnade Ante vid halv ett på natten. Han hade feber igen, han har haft den sen i torsdags och då har han också varit snorig. Men gårdagen blev bara lite konstig. Han sov till 09, sen en sen tupplur i två timmar för att sedan vara vaken till halv ett. Till råga på allt kaskadkräktes han några gånger. Åh vad vi tyckte synd om Ante igår kväll. Efter att vi duschat av honom (och mig som var mottagaren av dessa kräkningar) låg han och gnällde och frös under ett täcke.

Idag skulle vi ha åkt ut till en kompis som precis flyttat till hus,  barnen skulle få leka och så men nu blir det nog bara att vara hemma och ta det lugnt.

KlockKlockan har passerat nio och två tredjedelar av familjen sover ännu. Detta är helt klart ett halvårsrekord.

Vikingaungen

Idag ringde jag till barnomsorgskontoret för att kolla hur det går med vår ansökan till förskola i december. Receptionisten skulle kolla med sin administratör och återkomma. Efter trettio minuter ser Niklas att vi fått en plats, vårt tredjehandsval på Tuna backar förskola (på Tunabergsskolans fotbollsplan) med start från december. Till en början blev vi riktigt besvikna för vi ville verkligen komma till Ekplantan här på gården. Men efter att ha smällt det hela några timmar plus ett samtal dit där dom verkade jättegulliga och lät oss komma och hospitera så börjar vi känna att vi måste tacka ja. Det är ioförsig inte så många val man har, antingen tacka ja eller avböja och få en ny väntetid på fyra månader. Sen kan man stå i en byteskö men risken är att man inte får reda på om det blir ett byte förrän efter inskolningen så det känns inte heller så bra, man vill ju börja ställa sig in på en förskola redan nu.

Ante ska få börja på avdelningen Midgård. Jag skrattade högt när dom berättade det på dagiset och tänkte att dom måste köra med nåt slags Sagan om ringentema? Sen kom jag på att det kan ju vara nåt med asatro att göra... tänker absolut köra all in på vikingatemat när vi ska klä Ante i vår.

Annars har vi varit och handlat, gjort köttisar och träffat Karin och Kajsa med deras pojkar. 

Det är enbart vi som jobbar inom vården som kan känna att det äntligen är måndag. Har man jobbat en hel helg är det så man känner. Vi hade en rätt jobbig helg rent känslomässigt på lörrdagspasset, en sån där man känner att man hellre skulle jobbat på ica den dagen. Men som tur är har vi jättebra kollegor som man kan prata med och trots att man har haft patienter som varit riktigt sjuka och anhöriga som varit ledsna så är det tur att man knappt hinner komma förbi svandammen innan man slutat att tänka på jobbet. 

Och så får jag komma hem och pussa på den här lille pojken:

Alice Munro!

Blev sjuk glad när dom annonserade årets nobelpristagare i litt! Trodde nästan att hon var för populär för att få priset dom alltid.

Hon började tydligen skriva novellerna pga att hon var hemma med sina småbarn och kunde inte skriva längre romaner för att hon skulle ta hand om hushållet. 

Veckan som gått har varit bra. Ante har börjat sova hela nätter och aptiten börjar komma tillbaka efter över en veckas matvägran som vi tror har berott på tandont och feber.

Han har också fått en fabless för iPaden. Han kommer springandes med den, pekar och säger "babba" (babblarna). Och så vill han se
1. Totte
2. Pingu
3. Alfons
= 6-9 minuters vila för oss. Underbart! Har man haft ett sånt här hyprraktivt barn som för en gångs skull vill sitta stilla i 6-9 min är man nöjd.

Annars har jag jobbat lite. Jag har blivit ansvarig för nutrition och elimination på avdelningen vilket känns roligt. Okej, just elimination är väl inte det glammigaste området men nutrition skrev jag min magisteruppsats om så jag har lite pejl på det. Sen ska jag och tre andra ssk:or utbilda våra medarbetare att byta v-dränsset som dom gör på operation just nu. Och sist men inte minst ska jag få gå ATSS- kursen! Är så himla glad över att få gå den traumakursen. Der går frammåt i karriären här! Ha!

Helgen

I två dagar i rad har vi, hör och häpna, fått sova till kl. 8. Hur skönt som helst! Nätterna har inte varit sådär jättegnälliga utan mest småoroliga så vi har bara bytt blöja och gett välling så har han somnat om relativt fort. 45 min var jag vaken totalt i natt så det är förbättringar på gång i familjen Ericson-Forslund-Gustafsson. 

Annars har helgen varit lugn, mycket pga Antes feber. Vi spelade Settlers med Simon i fredags som var ett riktigt lovande spel. I lördags var vi på stan och så hade vi fikabesök av Emma, Kattis och Fredrik. Och igår åkte vi ut till Hammarskog, åt lunch och gick en promenad.  

Namnet

En av mina kollegor är bror till Andreas Lundstedt (ni vet han i Alcazar och Ladys night och ambassadör för nån HIV- grej) och häromdagen berättade min gulliga kollega att Andreas faktiskt kallas för Ante av sin familj och han hade en mössa med "Ante" broderat på mössans framsida. En gång ropade några tjejer på hans skola "Anita" till honom för dom trodde att det stod det på mössan. Andreas-Ante tog jätteilla upp och sen dess har han tydligen jättesvårt för det namnet.

Man får ju hoppas att vår Ante kommer vara hyfsat nöjd med sitt namn. Eller så börjar vi kalla honom för Anita.

Idag hade vi kick off med jobbet. Faktiskt himla trevligt med god mat och en massa bra fika. Dock var natten till idag FRUKTANSVÄRT jobbig på alla sätt och vis. Jag sov gott i två timmar tills 23.30 då Ante vaknade och var helt hysterisk. Niklas fixade välling medan jag puttade in en supp och bytte blöja. Ante somnade om efter mycket om och men, sen vaknade han efter ca en timme. Tokledsen. Vi tröstade och tröstade men inget funkade tills vi satte på lite Babblarna. Återigen somnade han om i en timme då han vaknade ledsen igen och det var bara att prova med välling och ny blöja igen men vällingen spyddes upp och vi fick byta påslakan. Sen Babblarna igen. Sov i 1,5 timme och sen var jag tvungen att  gå upp till jobbet. Ren tur att jag hade sovmorgon till kl. 06.45.

Ante vaknade 07 och var väldigt svullen kring ögat där han har en blåtira så antagligen hade han ont i natt för han somnade bara sittandes med ryggen mot mig. Stackarn! Vi tyckte så hemskt synd om honom i natt. Men svullnaden gick ner fort men nu ikväll hade han lite feber.

Så middagsplanerna med Kattis och co har fått ställas in. Istället kommer enbart Simon över på lite mat och Settlers.

Slagen hjälte

Efter en heldag hos först Rebecca & Vilmer och sen hos Linnea och barnen ser man ut såhär. Ett fall ur en säng, ett fall mot en sänggavel och så utslag efter en tomatsås så är den här älskade ungen en slagen hjälte.