Köpenhamn

Det här jullovet har varit ett fruktansvärt välbehövligt lov. Barnen har vänt på dygnet totalt så vi sover till 8-9 på mornarna, det till trots att jag hävdar att jag är en morgonmänniska. Dessutom har Stellan sovit två hela nätter under lovet vilket också bidragit tilldecenniets  återhämtning. Vi har sett en bra serie på c more, ert ställe som vi tydligen betalat pengar för UTAN ATT VETA OM DET!?!? Vi har gjort en mängd saker. Varit på teater inte bara en ggr utan två gånger. Ante, jag och Niklas såg Karl Bertil Jonssons julafton i onsdags och igår var vi på en barnpjäs. Idag var jag och Stellan på Junibacken tillsammans med Kattis och Edith. Vi har också varit och badat, Ante har varit på Buslandet, men det bästa vi gjorde i vecka. var en utflykt till Hammarskog. Alltså det var helt jäkla episkt magiskt. Solen, snön och ett dis i kombination med perfekt temperatur och bra drag i pulkabacken. Ante den girige skulle först åka bob men då jag och Stellan åkte snabbare i pulkan skulle den Girige självklart ha pulkan. Jag som länge hävdar att pulka alltid är snabbast och bäst, fick rätt alltså. Äh jag kommer att leva länge på detta lov. 

Vi är tillbaka! Nu håller vi tummarna för att den här blogghistorien funkar, det har varit så mycket problem med den. 

Vi har firat jul och är lediga i en vecka till, sedan arbetar vi i några dagar och åker till Köpenhamn tillsammans med Björn och Ange. 

Idag ska vi gå på teater, Karl Bertils julafton men först ska vi bara tvinga dit Ante som just nu vägrar gå. Vi hat lockat med allt möjligt så vi får se hur detta ska gå.

Aldrig har jag blivit så glad av en infektion som jag blev igår- det är mykobakterier som spökar på Stellan shals. Hurra! Den lättnaden var större än ton. 

Infektionen ska inte behandlas utan vi ska på återbesök en ggr per månad eftersom det kan ta minst ett halvår för infektionen att försvinna, precis som tbc. Men tack gode gud har han inga tbc-symtom. 

Både igår och idag har jag ock Stellan varit lediga på grund av att jag jobbar i helgen. Igår tog vi oss till Sollis där vi träffade Nadia, lilla Mira och Linnéa. Vi åt en asgod veggobuffè vid Ulriksdals slott och for sen hem för tiden rinner för fort iväg när man ska lämna sent men hämta tidigt. Jag lämnade Ante till dess att själva skolan startar, nästa 15 min för sent. Hade helt missuppfattat när själva skolan egentligen börjar, har aldrig riktigt tagit reda på det eftersom vi alltid lämnat till 7.30. Anade oråd när hela skolgården var tom, kastade in Ante i klassrummet och började fila på en lång ursäkt inför lämningen idag. 

Idag har jag haft det lyxigt. Först ett par timmar hos frissan där jag har fått blondare slingor. Alltså det är ju en av fördelarna nu när vi får två månadslöner igen; att kunna unna sig detta. 

Sen kom Niklas, som ”jobbade” hemma, och hämtade mig och vi åkte till mappa som lagat lunch och tagit hand om minipojken under tiden. Och nu ikväll gjorde Niklas en superb kalvfilepizza. 

Men imorgon ska jag jobba; dels ha patienter och samtidigt vara platsansvarig. Är sjukt otaggad om man säger så. Jag är ju van att ha patienter och vara platsansvarig från både vårdavdelning och iva men jag är inte helt bekväm med nya journalsystemet och läkemedelsdelen där plus att jag inte har nåt pratorinloggning så att jag kan skicka hem patienter som har kommunal hjälp. Detta blir därför så tidskrävande. 

Nu är hösten verkligen igång. Det märks särskilt på barnens humör som inte är direkt strålande mellan 16.30-18. Idag skrek Stellan från minuten jag klev in genom dörren (var sen efter ett möte) tills att han skulle sova i princip. Och Ante var på nästan samma humör. De är hungriga och fruktansvärt trötta. 

Och ... samma här!

Jag har en kollega på semester och den andra är på väg att sluta och därför börjat lämna jobbet ”in mind”. Det har gjort att jag har stort ansvar för frakturor, avikelseutredningar och introduktionssamtal plus vanliga bekymmer. Plus studiedagar och planering. Men! Hösten ser ändå rolig ut, jag ska på kurs i Stockholm snart och även gå det Operativa chefsprogrammet. 

Även Stellan har fått en ny vardag. Hans vardag går dock mest ut på att hänga med exakt samma fröken hela dagar. Susanne alltså, vilken klippa. Dock är hon lite för mycket av en klippa just nu. Stellan vägrar att äta om han inte får sitta i hennes knä alternativt vid samma bord och han blir skitsur när hon måste gå på toa. Häromdagen började hon efter att Stellan hade kommit och han hade lyckats hitta ett foto av henne någonstans (ingen fattar var) som han surt hade gått runt och pekat på hela morgonen tills hon hade dykt upp (han saknar ju talets förmåga, den lille mannen). Han hade även fått delta på gårdagens APT på förskolan eftersom Susanne självklart var där. 

Hon är fin, Susanne!